I onsdags tänkte jag köra en hemmadag med sysslorna blogga, städa, tvätta osv. Men så blev det inte. För första gången så hade William magknip. Det blev skrikgråt nästan hela dagen och det gjorde så ont i mitt mammahjärta att se honom ha ont.
På eftermiddagen hade jag fortfarande pyjamas på mig och hade inte fått något gjort, inte ens fått i mig ett glas med vatten.. Så mina fina föräldrar kom hit som räddning och avlastning så jag fick ta på mig kläder och äta lite.
Jag var heeelt slut runt 18.00. Mina ögon var helt rödsträngda och trötthet. Magknipet försvann sen och både jag och lilla W sov ordentligt den natten.
Jag har alltid varit väldigt tacksam över att W varit en lätt bebis att ta hand om. Man har ju hört historier om bebisar som har kolik. Och jag kan inte ens sätta mig in i hur jobbigt det måste va för föräldrarna, men nu efter hans dygn med magknip så kan jag iallafall ana… Som ensamstående är jag dock tacksam för att W inte fått något sånt än. Jag hade väl typ gått under annars…
Senaste kommentarer