Stockholmsjenna

Snart är det mors dag igen och jag ska få fira min första. Men såhär inför mors dag ska jag ge er en liten påminnelse…

Förra året under mors dag såg en jag en diskussion på ett gravidforum på Facebook ang. uppvaktning eller inte uppvaktning på Mors dag. Det var en massa kommentarer på inlägget, vissa som blivit uppvaktade och andra som var sura och besvikna på sin partner som inte firat dom på mors dag.

Det här är inte första gången jag ser liknande inlägg. En gång såg jag ett inlägg när en person klagade på att partnern inte va hemma med henne om dagarna (för att han jobbade) och hon kände sig så ensam samt att hon va besviken på honom för att han inte ville ge henne massage när han kom hem från jobbet…

Jag minns att jag förra året kände mig tvungen att kommentera inlägget ang. mors dag. För jag blir ganska illa berörd när jag ser folk klaga öppet på sin partner på nätet, för en liten “skitsak”.

Facebook är ju inte direkt anonymt. Ett klick på profilen och det är inte svårt att se vem partnern är…

När vi ändå talar om mors dag. Hur viktig är den dagen, egentligen? Det kan inte va hela världen att mors dag inte blev perfekt. Är det inte viktigare att VARJE dag visa uppskattning till varandra, ta vara på varandra och vara tacksamma för att man har varandra?

Alla blir inte uppvaktade på mors dag och så är det bara. Men istället för att klaga kan man göra det bästa av situationen. Jag kommer aldrig kunna bli uppvaktad på mors dag av Sebastian, även fast jag vet att han hade uppvaktat mig om han fanns vid liv. Men jag kommer få göra det bästa av situationen, unna mig själv något och ge mig en klapp på axeln för att jag är en mamma. Jag får spendera mors dag med min son, för det är ju faktiskt om relationen mamma-barn som mors dag handlar om. När William blir äldre kommer han förstå innebörden av mors dag.

Medan han är yngre? Ja då får jag väl hitta på något tillsammans med honom. Exempelvis fråga om han vill/kan rita en teckning till mamma eller spendera en mor & son dag på Junibacken tillsammans. Vill jag unna mig “lyx” och va barnfri, ja varför inte boka in en spa-dag med vänner medan nån är barnvakt? Det är bara en själv som kan begränsa en och det är ens inställning till saker som kommer leda till hur man mår.

Sen anser jag att om man nu känner sig besviken, då är det nog bäst att prata face to face med sin partner och berätta vad man känner. Funkar inte det så kanske man kan ta hjälp av vänner eller kanske parterapi om man tycker att det finns problem i förhållandet. Det kommer garanterat inte bli bättre för att man klagar på sin partner på sociala medier…

Med det sagt. Gör inte en så stor sak av en dag som mors dag. Lev, njut och uppskatta varandra istället. Och inte bara på dagar som alla hjärtans dag, mors dag, fars dag utan gör det VARJE DAG ?

Lev här och nu, livet går inte i repris.