Igår var jag med på hoppträningen iallafall. Men jag tog det lugnare pga. luftvägskatarren. Jag kände lite att gårdagen gick så jävla bra, och eftersom jag ska spendera alla hjärtans dag-kvällen hos världens finaste Hero så ska jag göra honom glad. Och vad får honom glad? – Hoppning!
Började med att i stallet pyssla ordentligt med honom. Ryktade extra noga, och pussade en massa på honom. Skrittade sedan fram i 35 minuter innan jag började rida fram honom. Han kändes riktigt fin i traven! När vi sedan började rida en galoppövning där vi skulle korta galoppen vääldigt kort (nästan enda till trav) i några steg och sedan lätta lite och galoppera på i vanlig arbetsgalopp. Hero gjorde det super i vänster. I höger var han lite för stark för att min sjuka kropp skulle orka sitta emot, så där jobbade jag istället med ställning, fattningar/avbrott.
Vi började sedan hoppa och jag hoppade inte de raka serierna utan tog endast enkelhindrerna. Delvis för att Hero gick så jäääävla bra (!), och delvis för att han var väldigt pigg och stark. Jag kände att om jag chansar och går på serierna (och om jag känner honom rätt så kommer han vilja dra på lite), så kommer inte jag orka sitta emot. Och det kommer bara resultera i att det blir pannkaka.
Men jag fick en så bra känsla över enkelhindrerna. Jag hade honom framför mig hela tiden, han lyssnade och var oerhört känslig/lyhörd över mina hjälper och han landade i rätt galopp varje gång. Tränaren var också jättenöjd med oss båda. Så det kändes bra!
Banskissen på hur vi hoppade:
Senaste kommentarer