Stockholmsjenna

Igår red vi som sagt för B-tränare Svante Janson som kom ut och hade dressyrkurs på gården. Jag tog självklart tillfället i akt att vara med. Jag hade dock inte jättestora förhoppningar eftersom Hero hade känts rätt seg flera dagar innan.

Redan vid framridningen så kände jag att hans motivation var likamed noll… Så var det inte med någon bra känsla som jag red in på ”banan”.

Men i början utav passet fick vi en hel del beröm. Han sa att det såg stabilt och fint ut, bra takt osv. Men precis som jag har känt ett tag nu så behöver vi gå upp ett snäpp för att gå vidare. Just nu är vi i ett stadium där vi går stabilt och när vi tävlar får bra procent. Men nu har vi kommit till en vändpunkt där vi måste gå upp ett steg, och det började vi med igår på kursen.

Huvuduppgiften blir att stärka Hero så att han orkar, men kruxet är att få honom motiverad. Dressyr är ju inte direkt hans favoritgren…

Men han kämpade på bra. Övade mycket på att rida fram honom några steg och sedan jobba med halvhalter, samla ihop och aktivera bakbenen. Varierade det arbetet med skänkelvikningar.

I början hände typ ingen när man bad Hero om det, men sen vart han bättre. I skänkelvikningarna så tjurade han till och tyckte det vart lite för jobbigt. Så jobbigt att han vägrade trava utan bara tvärt stannade upp. Det är så han visar att ”nä fy fan, det här var sjukt jobbigt!”. Men en kämpe som han är så försökte han göra sitt bästa när jag bad om det.

Men på slutet utav passet (efter att Hero hade tjurat till) när jag fick till traven ännu bättre så var det såå bra! Jag satt nästan med ett leende på ryggen. Han lixom gungade fram och orkade några varv tillomed!

Svante sa det att om jag jobbar såhär nu i några veckor så om 2 månader kommer han vara tillräckligt stark att vi inte ens kommer ha några problem.

Så nu jäklar! Dock ska Hero få lite skritt/vila nu idag och imorgon och sen ska han få hopp/bomma lite innan han spyr på all dressyr 😉