Stockholmsjenna

Känns skönt att äntligen va igång på denna blogg. Nu ska bara domänen flyttas över så är allt klart.

Igår var jag hos barnmorskan i Stockholm. Min barnmorska hälsade på mig med öppna armar och gav mig en lååång kram efter allt som hänt. Hela besöket gav mig känslan av trygghet. Eftersom det var ett tag sen vi sågs så gick vi igenom min journal från Linköping och pratade om allt som hade hänt.

Redan här måste jag säga en sak, snacka om att det kan vara skillnad på vård och vård… I Linköping önskade vi ett ultraljud för att kolla lillens hjärta lite noggrant eftersom hans pappa dog av just hjärtsjukdom. Min barnmorska tog vidare förfrågan till läkare som inte tyckte det var nödvändigt utan att man kunde kolla upp det sen på BVC. Sen var det inge mer snack om saken, inte ens frågor om min eventuella oro över att något kan va fel.

Här i Stockholm behövde jag inte ens nämna önskemålet utan min barnmorska sa själv att ”jag ser här att dom inte tyckte att ni behövde göra ett ultraljud för att kolla hjärtat. Men vet du vad, det tycker jag att vi absolut ska göra. Dels för att stilla din oro om du känner det och dels för att kunna förbereda om det skulle va något avvikande”. HALLELUJAH!  Jag blev därför inbokad på ett ultraljud nästa vecka med en docent/specialist i fostermedicin på Karolinska som är en av Sveriges främsta läkare.

Vi pratade även lite om förlossningen och jag fick välja sjukhus/BB här i Stockholm. Sedan berättade min barnmorska lite om BVC-mottagningar och att man ska ringa sin valda mottagning dagen efter barnets födsel. Jag valde mottagning och min underbara barnmorska såg även till att jag redan nu fick en tilldelad BVC-läkare och direktnummer till personen. Hon såg även till att BVC-läkaren var informerad om mitt ”fall” och allt som hänt. Ännu en trygghet för mig.

Sen var det dags att lyssna på lillens hjärtslag som slog på fint och normalt och även SF-kurvan såg fin ut. Efter det var det dags för dom vanliga provtagningarna och allt såg till en början fint ut. När vi kollade blodtrycket så såg det inte längre så bra ut. Det var oroväckande högt!

Jag blev därför inbokad för ytterligare ett besök idag för koll och eventuellt läkarbesök om det fortfarande skulle va högt. Det man oroade sig för var om jag fått havandeskapsförgiftning och då skulle det innebära att jag blir igångsatt tidigare eftersom jag är så långt gången.

Idag var jag tillbaka hos barnmorskan för kontrollen, och tack gode gud (!) så hade mitt blodtryck gått ner lite. Det var däremot lite högre än ”normalt” så jag blev ordinerad vila och återbesök på måndag nästa vecka igen. Jag ska även höra av mig direkt om jag får ont i huvudet eller så. Dessutom pratade vi lite om att jag inatt vaknade upp av rejäla förvärkar. Känns som att kroppen börjar bli redo för förlossningen 😉

Innan besöket var slut så fick jag även träffa BVC-läkaren som vi ska ha sen. Hade en liten pratstund med henne och det kändes jättebra! 🙂

Jag & kulan imorse. Syns att han sjunkit en del… Nu är han inte heller rörlig utan ruckbar.