Frågor som jag ganska ofta får är: om jag börjat dejta någon igen samt hur jag ser på att träffa någon ny?
Det är frågor som jag spenderat timmar på att fundera över. I början kände jag att ”nej, jag kommer/vill aldrig träffa nån ny” medan jag mer och mer känner att ”Livet blev inte som det var tänkt. Men jag vill också bli älskad, älska någon (en partner) tillbaka, känna fjärilar i magen, dela livet med någon, låta W få en pappa utöver pappa Sebastian i himlen, osv.`
Nu kommer säkert några av er tycka att det är konstigt att jag ”redan” tänker såna tankar. Men alla kan inte alltid tycka likadant. Och såhär känner jag.
Jag kommer alltid (!) att älska Sebastian. Det var honom jag planerade att spendera resten av mitt liv med. Jag är så ledsen över att vårt familjeliv inte blev som vi hade planerat, Att min älskade sambo inte finns i livet mer. Det har snart gått ett år sen han dog och jag gråter fortfarande varje dag av saknad och för att livet är så orättvist.
Men samtidigt har jag börjat förstå och acceptera att han är död. Oavsett hur mycket jag än vill och önskar så finns det (tyvärr) INGET som kan göra att han kommer tillbaka. Det är ingen vanlig separation. Döden separerade oss. Och det är förjävligt.
Jag känner min Sebbe väl. Jag vet att han hade velat att jag mår bra och att hans son får det bästa liv ett barn kan ha. Och om jag ska se det motsatt, om jag var död, så hade jag självklart velat att Sebbe mådde bra och fick ett bra liv. Man lever bara en gång. Att vänta på något för att folk har åsikter är som att kasta bort sin dyrbara tid.
Jag är i skrivande stund 26 år. Jag vet att livet kan ta slut imorgon. Men jag är fortfarande relativt ung. Ja, jag vill ha fler barn i framtiden. Jag vill att William ska få uppleva syskonkärlek. Jag vill bli älskad, jag vill älska någon tillbaka.
Nu kanske det låter som att jag redan träffat någon. Men det har jag INTE. Jag har bara fått frågan så många gånger att jag hunnit fundera och ventilera om det en del.
Jag har inte bråttom med att träffa någon ny heller. Om det inte skulle va så att man blir utbjuden på dejt så lär det ta ett tag innan man träffar någon just för att mitt fokus är att vara mamma till lilla W. Och om det är så att jag träffat någon ny om 3 månader eller 3 år är strunt samma. För mig är det viktigaste att när det väl är sker, att det känns rätt och att min nya partner älskar både mig och lilla W.
Åh så klokt du tänker. Du har all rätt till att vara lycklig och ha en livskamrat. Sebbe kommer ALLTID finnas i ditt hjärta men du är så värd att återigen få vara lycklig tillsammans med en man?Kram
Tänk va folk kan ha åsikter om saker de inte har med att göra. Den enda som kan känna o tycka att du vill vidare är DU.
Det finns inga tider o gränser på när det är ok att gå vidare.
Kraaaaaaaaaaam
Du tänker rätt och du gör ett gott beslut. Vi stödjer dina tanker och ingen vore gladare än vi om du träffar en ny kärlek och att William får småsyskon som kan lära en massa bus.
Du tänker rätt och du gör ett gott beslut. Vi stödjer dina tanker och ingen vore gladare än vi om du träffar en ny kärlek och att William får småsyskon som kan lära en massa bus.
Så fint skrivet <3 KRAM!!!
Gör som du känner o skit i vad andra tycker. Jag önskar dig att träffa en bra man ?
Man ska göra det som känns rätt i hjärtat och det vet bara du. Fint skrivet om dina känslor!
Kan bara hålla med dig! För mig är det likadant, döden separerade mig och Andreas också och vårt planerade liv uteblev. Jag tänker att mina barn, varav den stora alltid kommer komma ihåg sin pappa, ändå är värda en mamma som får känna sig älskad av en partner, får vara kär och älska tillbaka ändå. Och att en annan signifikant vuxen kan vara guld värt i alla lägen genom livet!
Och även om jag blev ensam för bara fyra månader sedan, efter ett 18 år långt förhållande skulle varken jag, eller Andreas för den delen, missunna mig kärlek igen.
Den kommer när den kommer, just nu fokuserar jag på att överleva och såsmåningom kanske börja leva, på riktigt igen. Varma kramar till dig och W
Känner igen mig helt i dina tankar, blev änka för 3 år sedan till sommaren med en ettåring. Träffade en ny man för 1,5 år sedan och då var jag redo för det. Är dock förvånad över att så många frågar dig om det. Mig har ingen frågat alls utan jag tog upp det själv första gången med några nära vänner. Sen frågade ingen förrän jag själv berättade att jag träffat nån.
Det tar olika lång tid att bli redo för något nytt och det har ingen annan än du något att göra med. Önskar dig all lycka och att du en dag vågar finna kärleken igen..