Stockholmsjenna

Min kärlek till hästarna är enorm! Men det har den inte alltid varit…
När jag va mindre så levde jag för hundar. det var mitt absoluta favorit djur, det vara bara min syster som föll för dom där hästarna. Visst tyckte jag att dom va tuffa och fina, men dom stank,var läskiga och jobbiga tyckte jag! inget för mig alltså.
Men senare när syrran då började tävla mer, och mina föräldrar tvingade med mig på tävlingar och sen fick jag alltid sitta i det kalla tältet och kolla på träningar, så växte mitt hästintresse. jag vågade sedan sitta upp på hästarna och red några enstacka gånger.

Började sedan rida på Tungelsta Ridklubb. Favorithästarna där var väl Piazza, Myran, Candy, Valentin, Faxe. Gud så söta! Minns dom verkligen. Sedan Efter bara ett år slutad ejag där och gick vidare till älskade Blåkulla där jag fick mina absoluta favoriter (som fortfarande är de): Charam, Mimmi, Skrållan och Konsum, Magina(död), Sebastian och Swap(död) !

Går inte att förklara med ord hur mycket dom betyder för mig. Så där startade då allt. Tävlingar, träningar, läger, lekar, skoj, skratt, lycka. gråt, rädsla, osäkerhet m.m… Blåkulla har fått mig att se på en helt ny syn utav de hela.
Sedan under mina häst år har jag haft flera medryttarhästar och en ponny som fånga mitt hjärta med storm!

Men nu är allt över och jag rider storhäst nu och har min egna Big Hero. Han är trots allt mitt liv och min kärlek. Han har mitt hjärta! Hästarna komemr och går igenom våra liv, vi måste alltid lämna dom, någon gång. Och det är alltid lika hårt, men det finns alltid någon där ute, någon som väntar på att få vara lycklig med just dig!
Och jag fann honom…