I lördags när jag var på middagen uppe hos de jag jobbar hos så fick jag se en jättestor och fin fototavla som föreställde ett flygfoto över gården. Den ser helt perfekt och fin ut, och det supergulliga var att de fick med när två utav hästarna stod i hagen och kliade på varandra. Efter att jag spanat lite på den så ser jag en människa som har på sig något vitt. Jag tittar lite närmare, pekar sedan på den där människan, kollar upp mot J och säger ”jag hoppas att det där inte är jag…” . Alla började skratta, och det var ju självklart att det var lilla jag som stod där. Hahah, rätt komiskt att jag hamnade med på den där bilden.
Men jag minns faktiskt att en dag i somras så var det en helikoper här som åkte jättenära gården, jag gick bort mot hagarna för att kolla vad som händer och om hästarna höll sig lugna (vi har ju ett sto här som är dräktig, och man vill ju inte att hon ska kasta fölet). Så det var väl antagligen vid det ögonblicket som jag kom med i bild.
Senaste kommentarer