6 månader utan dig. 6 månader sen jag förlorade dig min älskade Sebastian. Det är svårt att förstå att det redan gått ett halvår sen jag kom hem den där kyliga vårdagen och hittade dig. Ett halvår sen du försvann från oss. Sen du tog ditt sista andetag. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva va ifrån dig så länge. Det värsta är att det bara kommer bli fler och fler månader, månaderna blir till år. Dom senaste dagarna har jag drömt om dig, och på något vis har det varit skönt att få umgås lite med dig igen, även fast det bara går genom drömmarna. Inatt umgicks du med William och mig i drömmarna. Du hade köpt en leksak till honom och lekte så inlevelsefullt med en skrattande W. Det va en så vacker syn i drömmen, att se dig leka med din son. Och jag blir så arg över att du inte fick göra det i verkligheten. Du hade varit en så fantastisk pappa till honom. Redan när han låg i magen pratade du med honom och sjöng sånger för honom. Redan då visade du kärleken du kände för honom. Vi saknar dig Sebastian, och vi kommer alltid att älska dig ❤️ Snart kommer vi och hälsar på din grav och din son ska döpas i samma kyrka.
????