Stockholmsjenna

Nu bloggar jag om igår då (30/6)…
Veronica och jag var kvällen innan ute och kröka, så vi vaknade, sega och dryga som vanligt. Käkade frukost vid halv 12 och åkte till stallet klockan 12. Tanken var att vi endast skulle ge hero lite kraft och sedan åka in till stan, men så vart de inte…

Vi kom till stallet, regnade… Veronica stannade kvar uppe i stallet och bara skratta åt mig eftersom jag var tvungen att gå i lerhagen, hell no tänkte jag. Min plan var att ropa på hästarna så dom kom upp.
Jag gick in i hagen, ropade. Mot mig kom Hero och Oboy så ser jag schibben stå lite längre bort. Vart fan är Changen? Sedan ser jag schibben stå och puffa på changen. Varför ligger han ner tänkte jag? Kanske trött. Ropar igen, så börjar schibben komma mot mig, men changen ligger kvar.
så jag började gå ner lite för lerbacken. ropar ännu högre hans namn, han reagerade fan inte! Jag började ana något och sprang ner mot honom, men stannade sedan en bit ifrån och stampade i marken och ropade ”Changen!”. Ingen reaktion, gick fram mot honom, la grimskaftet mot honom, han reagerade inte då heller. Började ana det värsta och fick tårar i ögonen och klumpen i halsen och magen. Tog på honom, han andades inte. fick panik och tog tag i grimman och sa: ” Gå upp nu changen! kom!” släppte hans tunga huvud och det var då jag fattade det… han var död!
Fick panik och sprang fram och tillbaka i hagen, ringde till Veronica och bad henne komma ner, ringde igen och bad henne att ta med Malins nummer. Veronica kom springades ner och såg vad som hänt, jag ringde malin som låg och sov, men vaknade dirket och dom kom fort hit, jag och veronica stod kvar i hagen och väntade.
Ja, mycket gråt och ledsna miner var dagen full utav. Dystert var det också, regnade och molnigt!
Fick ringa nödslakt som kom sedan och hämtade honom. Så himla hemskt!
När en häst lämnar livet och galopperar på Trapalandas eviga gröna ängar så brister ens liv. Vet exakt hur det känns då flera utav mina små älsklingar dött under mina häst-år. Malin, om du nu läser detta så ska du veta att jag älskar dig och finns här för dig. Det kommer alltid vara du och changen, i hjärtat, minnet och överhuvudtaget på alla sett som de går att vara ni två. Ni var som gjorda för varandra och ni var lyckliga ihop…
Varför denna hemska dag, och varför detta? Varför Changen, Varför en utav Gräsvretenshästar?
Livet är inte lätt, det är ett jävla tufft spel!

”En ensam sliten grimma
den hänger i ett stall
den påminner om ett förtroende
och vänskap för varann
den påminner om en flicka
som älskade sin häst
hon var den enda
som kände honom bäst
nu när deras dagar för alltid är över
stallet står tomt, men grimman finns kvar
för att påminna om deras lyckliga dar.”

”Jag ska resa nu.Gråt inte!Jag vet att du är ledsen.
Luta dig mot min varma hals,jag lovar att stå alldeles stilla!
Jag ska inte åka alldeles ännu.Än en stund finns jag kvar här hos dig.
Du kramar mig och smeker mig och ber mig,snälla stanna kvar!
Du säger att jag måste bli frisk och hel igen.
Förstår du inte.Jag orkar inte mer.
Mina ben värker,jag är så trött.
Låt mig få slippa springa mer!
Jag längtar efter att få sluta ögonen och sova.
Mitt huvud känns så tungt.
Nu kommer bilen som ska hämta mig.
Jag är inte rädd,så gråt inte du heller!
Jag försvinner ju inte,jag bara reser bort,
-nej,jag vet inte vad det landet heter och du kan inte följa efter,men jag vet,att där får jag vila i daggvått gräs på vitklöver-ängar.
Så gråt inte mer är du snäll!
Men när du känner vinden,den mjuka ljumma vinden om sommaren,den som blåser över stigarna i skogen där jag en gång bar dig på min rygg
-då ska du känna som en hälsning långt ifrån en hastig sammetsmjuk smekning,som från en varm len mule mot din kind!”