Stockholmsjenna

Elakhet i ridsporten

Fick en kommentar från en läsare igår där det stod:
”Jag gillar att du verkligen kan glädjas åt andras skull =) Jag har stött på SÅ många hästägare som bara bryr sig om sitt eget..”

Och jag har tänkt ta upp det här tidigare i ett inlägg och tycker att det passar bra att göra det nu.

Först vill bara säga att jag tycker det är en självklarhet att glädjas åt andra, och jag förstår vad hon menar i sin kommentar när hon skrev att många hästägare bara bryr sig om sitt eget. Och det är ju inte bara hästägarna, utan snarare ryttare i sig.  Vilket är något jag inte förstår.

Jag är sådan som älskar framgång, oavsett vem det än är, vilken ras hästen är, nivå de ligger på eller liknande. Jag är inte uppvuxen i en familj som haft hästar som en självklarhet. Och jag har, som många andra, själv fått kämpa mig framåt. Och jag vet hur mycket det betyder för en själv när man kämpat och framgången visar sig och när folk fortsätter att peppa en. Det betyder SÅÅÅÅ mycket! Och det spelar ingen roll om vilken familj man kommer ifrån, vilken nivå man rider på eller vad det är för häst.  Ridsport är till majoriteten en individuell sport. Och jag kan bli så förbannad på folk som tävlar med varandra hela tiden, ”jag är bättre än dig för jag hoppar högre” eller likande. Eller sådanna som klankar ner på dem som är på lägre klasser.

Det man ofta inte tänker på i ridsporten är det faktum att alla inte har förutsättningarna att tävla i höga klasser. Men det betyder inte att det inte är några duktiga ryttare. De kan tillomed vara bättre som ryttare än de i de högre klasserna.

Och vad skadar det att vara snälla mot varandra och peppa varandra? Varför inte glädjas åt varandras framgångar?
Jag är alltid sådan som hejar och peppar mina vänner/bekanta när de tränar eller ska ut och tävla. Och när jag följer med på tävlingar brukar jag vara den som står längst fram och hejar fram ekipaget under hela ritten.

Jag ser ingen som min motståndare, mitt enda motstånd är jag.  Det är jag som tävlar mot mig själv. Så varför vara bitter och inte vara glad mot andras framgångar?

Och detta är en filosofi som jag tycker att många ryttare ska ta till sig. För det är nog med elakheter i ridsporten!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Isabelle

    bra inlägg! jag håller helt och hållet med! ju fler som påpekar det, ju fler kan man hoppas ändrar sin attityd 🙂

  2. hanna

    Gud så rätt! hatar den här jävla dryga stämningen oftast på tävlingar "jag är bättre än du" hela tiden.. orkar inte! hästfolk överhuvudtaget kan vara så enormt jävla dryga och sviniga så det inte är sant. varför inte bara vara glada å positiva 😀 vi håller ju på med samma sak allihppa och gör det för en sak: vi älskar hästar och vill ha roligt tillsammans med dom (eller ja, de flesta iaf men kanske inte alla..)sv: på taffsnäs ska jag jobba!

  3. Karin

    Jag håller verkligen med! Det är så mycket trash-talk inom ridsporten. Jag gick hästhållning ett år på gymnasiet, men istället för att utvecklas inom ridningen gick det åt andra hållet! Det var så mycket skitsnack hela tiden så mitt självförtroende åkte i botten och jag slutade. Sen dess har jag bara hållit på med hästar från marken och drömt om att vara duktig på att rida. Jag borde ju inte ta åt mig, men jag har svårt att inte göra det.

stats