I mitten av mars fick vi glädjande nyheter. Vi plussade på stickan och såg så mycket framemot en liten bebis! Första veckorna under graviditeten gick och jag mådde jättebra, förutom illamående. Eftersom jag fick ett utomkvedshavandeskap i november bokade vi tid hos en specialistläkare för ett tidigt ultraljud och såg så mycket fram emot det.
Däremot slutade denna graviditet med missfall… Det började med att jag (och hela familjen) blev magsjuka. Det var den värsta magsjukan jag varit med om. Kräktes något fruktansvärt och blev tyvärr även uttorkad då jag inte kunde behålla varken mat, dryck eller vätskeersättning. 2 dagar efter magsjukan fick jag en liten blödning. Blev självklart orolig och fick direkt en akuttid hos läkaren.
Under läkarundersökningen såg allt fint ut och hon kunde inte säga exakt var blödningen kom ifrån. Vi gjorde även ett tidigt UL och hon såg att embryot satt på rätt ställe och såg ut att va i vecka 5+0, Enligt beräkningar skulle jag varit i vecka 5+2. Det var däremot förtidigt för att se något hjärtljud och därför kunde läkaren såklart inte garantera något eftersom jag hade blödningen. Vi gjorde ett HCG-test och bokade in en tid för ytterligare ett blodprov för att se hur värdet ändrade sig. Vi bokade även in en ny tid för ultraljud och jag fick åka hem.
Dagen efter började jag däremot blöda väldigt mycket och jag förstod att det var ett missfall. Jag befann mig i stallet när missfallet började och jag blödde så mycket! Jag skulle däremot ut och tävla dagen efter, så envis hästtjej som man är så kravlade jag mig upp på hästryggen med pågrund av värkarna/kramperna jag hade börjat få så höll jag mig mest krampaktigt i framvalvet i 40 min skritt innan jag insåg att det inte kommer gå. Jag åkte därför hem och la mig i sängen för att vila. Samma dag på eftermiddagen ringde läkaren och sa att provsvaret hade kommit och värdet var lågt, så hon misstänkte också att det tyvärr var ett pågående missfall som skedde just då. Vi bestämde däremot att jag på onsdagen (detta skedde på fredagen), skulle gå och ta ett till blodprov för att se värdet, Allt för att utesluta ett nytt utomkvedshavandeskap.
Jag fick självklart stryka mig från tävlingen pga. missfallet. Jag har aldrig tidigare varit med om ett missfall tidigare, och det var verkligen hemskt. Jag låg mest i sängen och mådde skit. Orkade tillslut åka en sväng med bilen tillsammans med sambon och åkte även till stallet och pussade på bästa ponnyn.
Blödningen lugnade sig och jag åkte sedan på onsdagen och tog ett blodprov. Dagen efter ringde läkaren och bekräftade att det var ett missfall jag hade genomgått. Kändes så oerhört tråkigt att höra de orden, även fast jag förstod att det var så. Jag kände mig däremot lugn eftersom hon undersökt mig och tagit andra prover, att allt såg fint ut i övrigt.
Tråkigt med missfallet, men lugnande att graviditeten ändå satt rätt denna gång. Nu låter vi kroppen läka och hoppas på en bebis i framtiden <3
Senaste kommentarer