Stockholmsjenna

Senaste veckan har Hero varit lite upp och ner. Ni som har följt oss länge vet säkerligen om dom problem jag haft med honom när det gäller uteritter. För er nya läsare så kan jag kortfattat berätta att när jag köpte honom så gick det inte att rida ut på honom utan sällskap alls. Tog sedan ca. 3 år innan vi lyckades rida ut alldeles själva, men han är inte trygg alls och går mest på helspänn. Det har varit mycket jobb med honom. Och med sällskap går det väldigt bra. Dock har det visat sig att när han väl börjat gå fram ensam i skogen, så fort man rider en del med sällskap så ”faller han tillbaka” till sin osäkerhet sen när det är dags att rida ut själv igen. Och det är precis vad jag tror har hänt igen…

Sen vi flyttade till Djurgården har jag jobbat extra mycket med honom när det gäller uteritter eftersom vi alltid rider ute. Har under första året mest ridit ut på honom själv och han har utvecklats något enormt! Från den osäkra hästen som knappt ville lämna stallet till att han tidigare i höstas var modig, lugn, trygg och älskade att va ute i skogen. Dock har både jag och mina medryttare på sistone ridit ut på honom en del med sällskap av dom nya i stallet. Och nu har Hero fallit tillbaka till dom gamla fasonerna när han fått för sig att han inte kan ridas ut på själv utan sällskap. Så det är dags att börja om igen med att vänja in honom.

Jag hoppas dock att vi upptäckte detta rätt tidigt, och att det snart går att rida ut på honom som vanligt igen. När vi upptäckte att han fallit tillbaka så var det mest tvärnitande, han vände hemåt och att han kände sig otrygg. Vi har istället fokuserat mycket på vanlig dressyrridning på fälten där han faktiskt fått jobba med sin energi och fått arbeta lite. Vilket funkat bra. Jag testade en liten skrittrunda igår i skogen och trots att han först tvekade så gick han på fint. Så jag hoppas verkligen att det vänder nu! 🙂