Idag är det en utav de tuffaste dagarna i mitt liv. Jag har gråtit i över ett dygn nu (sen beslutet togs), och jag gråter när jag sitter och skriver detta. Idag togs min bästa vän, min fina hund bort. Nu får han äntligen springa på de eviga ängarna tillsammans med hans andra hundkompisar som gått bort före honom. Anledningen till varför vi tog bort honom var pga. åldern. Han var 15 år gammal, började få ont i kroppen och ville knappt gå ut längre. Så det var dags att säga farväl och tacka för alla de fina åren vi hade tillsammans.
Jag är så oerhört tacksam för dessa 15 år vi fick tillsammans. Jag minns det som igår den där dagen när jag träffade honom för första gången hemma hos uppfödaren. Hela hans kull var så små och vi var där för att välja ut ”vår hund”. Vi var där rätt sent på kvällen och jag minns att det började bli läggdags för hundarna. Alla hundar busade och lekte intill sin mamma, men så hade vi en speciellt hund, som istället för att va med de andra så la han sig i mitt knä och sov, och det var då jag visste att han var den vi ville ha.
Scooby kom till oss endast 8 veckor gammal. Han var min födelsedagspresent när jag fyllde 8 år. Han var så himla liten, busig och med en stark egen vilja.
Åren gick och han var alltid där. Man minns oftast inte mycket innan 7-8 års åldern, och eftersom han kom till mig när jag var 8 år så har han alltid funnits med i min barndom, iallafall utav det jag minns.
Och jag är oerhört tacksam för att ha haft honom i min uppväxt. Han har lärt mig att ta ansvar, att älska, att förlåta, att leka, att tänka steget före så att inga olyckor sker osv. Han har varit med när jag var tonåring och började träffa killar (han var även väldigt noggrann och sa precis vad han tyckte om killarna, och det var inte alla som vart accepterade), när jag började trotsa mot föräldrarna, när jag tog examen.
Jag har gråtit många gånger rakt in i hans päls, medans han legat tätt intill och varit ett tyst stöd.
Han har rest Sverige runt med familjen, han har åkt finlandsfärja över till Finland och hälsat på vår släkt, han har spenderat många timmar i stallmiljön och på hästtävlingar. Han har varit en så stor del utav vårt liv, och han har satt sina spår hos många människor.
Jag vill tacka dig Scooby för allt. Jag älskar dig, kommer att sakna dig och minnas dig i hela mitt liv. <3
usch vad sorgligt, men det kommer bli bra! kram <3
Åh vad sorgligt. Man han fick ett väldigt långt och säkert fint liv.
Beklagar sorgen.
Åh fy så tråkigt! Styrkekramar!
Fy va jobbigt 🙁 stor kram till dig! Vet precis hur det känns, tog bort min gamla hästkompis i höstas som jag haft i 11 år 🙁 Han var min första egna häst och det känns väldigt tomt utan honom.