Jag är så trött att det inte går att beskriva. W är inne i nån riktig utveckligsfas just nu. Det är så himla mycket som händer och han har inom kort tid utvecklat flera färdigheter. Dessutom är ju tänderna på G upp så det är delvis väldigt gnälligt här hemma med.
Vi har nyligen börjat med en ny nattningsrutin som jag ska berätta mer om när vi kört den ett litet tag. Men jag känner att jag måste ändra om något i rutinen. I grund och botten handlar den om att W ska somna själv i sin egen säng medan jag är kvar i rummet. Tidigare har jag vaggat honom till sömn och sedan har han sovit halva natten i egen säng. När vi var sjuka fick han sova i samma säng som mig för att underlätta när man är trött och kroppen svag på grund av sjukdom. Men jag känner att det inte funkar längre…
Anledningen är för att W är överallt (!). Han härjar runt i sängen och kryper över allting som går att krypa över. Ligger han på rygg vänder han sig på nån sekund och ligger inte direkt stilla på mage. När jag behövt gå upp mitt i natten för att ge honom ersättning har jag känt att det smått börjar bli riskfyllt att lämna kvar honom i sängen eftersom han gärna vill ”följa med mig”. Jag har fått springa fram och tillbaka mellan sovrum och kök för att passa W så han inte försöker ta sig ner från sängen medan Baby Brezza fixat ersättningen.
Dessutom vaknade jag en natt och kände att jag verkligen behövde gå på toa, men fick hålla mig eftersom jag inte kunde lämna en halvvaken W kvar i sängen. Sen lyckades jag somna om innan han hade somnat helt. Kan säga att det blev bråttom att gå på toa när man vaknade på morgonen igen..
Så ja, nu får han sova i egen säng hela nätterna vilket inte är ett problem i sig. Problemet är att han blivit så rörlig av sig och tycker det är superkul att stå upp i sängen när man lägger ner honom dit. Känns knäppt att ens kalla det för ett problem för det är ju härligt att han är så aktiv. Kan tillägga att jag lägger honom i sängen när han börjar bli trött (gnuggar ögonen osv.).
Har sänkt hans spjälsäng till det lägsta. William som är väldigt lång är som spagetti när han försöker stå upp. Vinglar hit och dit. Däremot älskar han att stå upp och vill göra det hela tiden. Han reser sig upp genom att antingen sitta på rumpan eller ligga på magen. Sedan drar han sig först upp på knä och därefter upp på fötterna.
Detta gör han gärna även i spjälsängen. Han ser ju väldigt gullig ut där han står. Men oj va han vinglar fram, tillbaka och åt sidorna. Jag är livrädd att han ska ramla bakåt och slå i bakhuvudet/nacken i kanten bakom honom på spjälsängen… Hjälp, vad ska man göra?
Är det nån annan där ute som har en 7 månaders bebis som vill stå och upp hela tiden men är alldeles för vinglig för det än?
William har verkligen inte balansen än att stå sådär som han gör nu. Det märker man också när han inte vill stå upp längre för det är som att han inte vet hur han ska ta sig ner utan han håller sig hårt fast, nästan hängande och börjar gråta.
När man hjälpt ner honom igen blir han nöjd. Men sen är det som att det tar 2 sekunder, då har han vänt sig till mage igen och ska börja resa sig upp ännu en gång. Och så fortsätter det…
Kan ju tillägga att hans favoritsyssla är även att dra sig uppför tv-bänken, soffbordet och soffan (en dag klättrade han upp i korgen under vagnen..) . Men då har han ju ingen hård träkant (som spjälsängen har) som han kan slå sig mot om han ramlar bakåt när han står upp. Gaah, känner mig så extremt nojig men det blir väl lätt så när man är mamma. Lilla W är ju det enda jag har kvar efter allt som hänt ❤️ Känns som att man är extra nojig då…
Jag håller på att lära min bebis att somna själv, somna om och så vidare. Fungerar hyfsat, men man måste såklart vara extremt konsekvent en tid och stå ut med att vara väldigt trött ett tag! Men jag tror att det kommer lösa sig till slut. Har läst massor om bebisars sömn, bland annat ”the no-cry sleep solution” av Elizabeth Pantley och ”the sleep lady’s good night sleep tight” av Kim West. Rekommenderar båda!
Min son som är 9 månader nu är likadan, vid 7 månader skulle han hela tiden stå och dra sig upp mot allt fast han inte kunde och han trillade mycket och slog huvudet trots att jag såklart passade honom hela tiden, jag köpte en mjuk hjälm (ok baby no shock) som han hade på sig några veckor tills han var stadigare och slutade trilla och slå sig så mycket. Angående säng kör jag nu 1.20 madrass på golvet eftersom jag inte heller kan sova med honom i vanlig säng pga fallrisk och spjälsäng funkar dåligt eftersom han vaknar så ofta.
Svar till Catrin: Jag har funderat på en sån hjälm men hört av en kompis som jobbar på förskola att ett barn där va väldigt aktiv av sig som liten och fick en sån hjälm. Men det slutade med att barnet blev väldigt oförsiktig och fick ha hjälmen på sig även på förskolan. Det fick mig lite avskräckt… Haha. Har också funderat på att byta till en madrass på golvet. Men får nog vänta lite tills han blir lite stadigare i kroppen.
Har en 7-månaders kille som är precis likadan! Han vill dra sig upp och stå mot allt! Han är för ivrig för sitt eget bästa och det händer både en och två gånger per dag att han ramlar och slår sig ? Man blir orolig att dom ska skada sig, men antar att det kommer vara såhär när de ska lära sig nya saker!
Min kille har varit lite strulig med sömnen ända sen lärde sig vända runt i sängen! Vissa nätter är han som en propeller! Somnar på rygg men vrider runt på mage och vaknar och ställer sig upp ? Vänder rätt honom och han somnar om igen – men tjoff 2 minuter senare vänder han runt igen! Hopplöst ??
Svar till Kristin: Haha åh, så var W med när det gäller att vända sig. Nu är det mer upp och stå eller stå på alla fyra med huvudet ner i kudden som gäller här. Haha. Tycker det är så läskigt när dom ramlar och slår sig. Känns ju inte direkt heller som att W i alla fall fattar att ”om jag gör sådär så gör det ont”. Men förhoppningsvis blir det bättre snart.
Hej! Jag brukar aldrig någonsin kommentera på bloggar men när jag läste det här så trodde jag nästan att det var jag själv som skrivit det. Du beskriver min 7 månaders son på pricken! Han har sedan han kom till världen varit helt otroligt aktiv. Första månaderna sov han hur bra som helst på natten, sen från 3 månaders ålder förändrades det totalt. Nu är det nog värre än någonsin. Han har svårt att komma till ro, bökar runt som aldrig förr. Kryper, vrider, vänder, står, alla rörelser man kan göra gör han i både vår säng och i hans egna. Precis som ni så sover han i sin säng först och sen hos oss. Har också fått hålla mig då jag vaknat kissnödig! Haha. Så skönt att höra att någon har det som oss. Jag vill så gärna läsa om den nya rutinen, vi har också precis börjat försöka få honom att somna själv, vilket vi inte lyckats med än efter 1 veckas försök. Ska tilläggas att vi till slut ger upp. Jag har nog försökt allt man kan för att få honom att sova bättre och längre, hittills har absolut ingenting fungerat. 😀 men det sista som överger en är väl hoppet?
Svar till Isabell: Det där låter verkligen som min William det. Ibland undrar man hur mycket energi som kan finnas i en så liten kropp? :O
Ska absolut skriva ett inlägg om den nya rutinen. Vill låta det gå några dagar bara för att se om den tillslut ger resultat. Idag lyckades jag i alla fall få honom att somna utan att han ställde sig upp och härjade. Wohoo! Stämmer bra att det sista som överger en är hoppet! <3
Nu kanske jag missuppfattat era sovarrangemang helt, så glöm min kommentar i så fall. Men: är det viktigt att han sover i eget rum för dig? Jag har också varit ensam med en bebis (min var iofs 8 måander när hans pappa dog) och tyckte att det underlättade så mycket att ha honom i samma rum, i sin spjälsäng bredvid min ”stora säng”. Då kunde jag vara konsekvent: när han vaknade på natten lade jag om honom utan att ta upp honom i sängen, han vande sig vid att det var där han skulle vara samtidigt som jag lägg kunde sticka in min hand mellan spjälorna och ”klappa honom lite” när han var orolig / sov oroligt. Tror också att det kan kännas lugnande för en liten att om de gnyr och kollar läget direkt kunna höra sin förälders lugna röst, allt är bra, sov vidare du, typ. I spjälsängen kan han stå när du går upp och gör i ordning hans nattmat också. Det handlar bara om veckor tills han lär sig sätta sig ned själv utan att falla hårt. Slår de huvudet i spjälorna på baksidan från ett fall från stående till sittande så gör de sig inte alltför mycket illa, det blir liksom inte alltför mycket fart i fallet. Jag tror på att härda ut och försöka ha konsekvens i nätterna. Att alltid lägga om på samma sätt, alltid natta på samma sätt, etc. Vet hur tufft det kan kännas i de värsta perioderna och vill bara skicka tröst och pepp: det blir bättre! Kram
Svar till Carolina: Den främsta anledningen till varför han sover i eget rum är för att han är väldigt lättväckt. Han sover längre perioder åt gången om han sover i sitt eget rum än om han sover i samma rum som mig. Borde va skönare för honom att kunna sova ordentliga perioder utan att vakna upp en massa för att jag råkar väcka honom om jag hostar, nyser, går på parkettgolvet osv. Sen är det ett plus för mig att inte ha spjälsängen i mitt sovrum eftersom det är väldigt litet. Enda platsen för den att va på är vid fotändan av min säng och då framför en garderob. Det funkar för så hade jag den förut fram tills nån månad sen, men att han sover bättre och mer ostört i eget rum gjorde att han fick börja göra det. Nu är det ju inte själva sovandet i sig som är ett problem eftersom han sover bra när han väl somnat. Det är just insomningen som är problemet. Eller ja, att han härjar runt och står upp i sin säng istället för att varva ner och faktiskt försöka somna. När han väl somnat till sover han oftast ca. 4-5 h innan han vaknar till. När han sover bredvid mig eller i samma rum vaknar han ca. 4-5 gånger på 2h…
Tack snälla för peppen! Känns som att man behöver ordentligt med tålamod just vid själva nattningen. Men tror precis som du att man behöver ha bra och samma rutiner varje natt. Kram
Precis så är det när de små liven utvecklas 🙂 Det är bara att följa barnet, rädda livet på dem och förebygga. Och låta dem öva, han måste öva på att stå för att behärska det själv i framtiden. Det är vingligt, han kommer att ramla, han kommer förmodligen att slå sig ibland men det kommer att gå bra 🙂 ännu värre när de försöker lära sig gå ?
Lycka till!
Svar till Annika: Haha åh, blir ju typ nervös bara du skriver om att lära sig gå. Man får väl härda ut och bita sig i läppen varje gång han vinglar runt. Tack snälla <3
Hej. Jag har en 8 mån bebis som beter sig / har betett sig likadant. Han sover bredvid mig i sängen och jag känner också att det är riskfyllt då han gör många hastiga rörelser. Han sover i sin säng på kvällen men vid 23 vill han komma till mig… jag har det problemet att han inte vill sova i sin säng 🙁
Jag tror att perioden mellan 7-9 mån är lite utav den kämpigaste och det är många som säger så. Man önskar att de kunde prata så man förstod bättre när det gnälls ?? kram
Svar till Johanna: Åh, visst är det läskigt när dom härjar runt i sängen när dom sover bredvid. Jobbigt att han inte vill sova i egen säng… :/
Kan tänka mig att den perioden är kämpig. Får hoppas den går över vid 9 mån då ?