Header Image

Stockholmsjenna

Jenny, 28 år och ensamstående mamma till William. Ensamförälder då vi förlorade Williams pappa Sebastian pga. en okänd hjärtsjukdom när jag var gravid i vecka 28. När William var 5 månader upptäckte vi att han har ett medfött hjärtfel. Välkommen hit och hoppas att du kommer tycka det är kul att följa oss i vår vardag <3 Kontakt: stockholmsjenna@gmail.com

Ute och promenerar med hunden

Publicerad,

Usch, jag är verkligen trött. Ska ut nu med hunden och promenera lite innan IDOL börjar. Då kommer jag sitta som fastklistrad framför tvn. Hahaha! Gud va otroligt besatt jag låter, men det är verkligen kul när dem skämmer ut sig.

 

9 Kommentarer

  1. Svar: Men gud vad kul!Äntligen ett levande bevis på att travare faktiskt också kan! vet inte hur många gånger man hör "har du en travare…… (?!)" med världens spyton. Dom vill jag bara spotta på ärligt talat. Har din gått på banan tidigare eller? hur utbildad var han när du köpte honom? 🙂 & varför har du blivit hopprädd?Jag rider mest i skogen, tränar mkt NH med henne & har blivit mer och mer intresserad av akademiskt.. sen hoppar vi lite små hinder då&då, och likadant med dressyr. Inte ofta, men det händer 🙂 tävlade när jag var yngre, innan jag köpte egen. Men precis som du så har jag också blivit hopprädd.. efter en obehaglig avramling under en hopplektion. Men både jag och min tjej trivs bäst i skogen, och hoppa naturliga hinder där och sånt! (:

  2. Ja du det vet jag verkligen 🙂 Okeej, det tänkte jag inte att det var 🙂 Min ponny Looydn, om du läst om han på mina hästar är ett varmblod 🙂

  3. förresten, jag är lika "besatt" som du i idol.. jag var med i år förresten, i gävle 🙂 bland det roligaste jag gjort! går musik på gymnasium, så jag och mina brudar drog iväg. sjukt kul var det och Jihde är grymt snygg i IRL! 😉

  4. Svar: Haha, det var så kul!det gick bra, men fick världens black out efter andra reff. Jag stog bara där och lixom "öhm… (?) vadfan!"haha, men jag fick ingen negativ reaktion från domarna iaf, de sa att jag ska öva lite mer på nervositeten och att de tkt jag skulle komma tillbaka nästa år. 🙂 Så jag var nöjd ändå, att jag vågade och orkade kliva in och sjunga inför en jury när man stått och frusit arslet av sig i 9 timmar innan.. ;p haha. Det är en såndär "One moment in lifetime" grej, och jag ångrar inte alls att jag sökte. det var grymt som sagt, träffa massa roliga människor 🙂 Hur gick det för dina vänner då?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *