För två veckor sedan låg jag i soffan hemma hos Sebbe när jag får ett sms att ”Kul att se din åsikt i Tidningen Ridsport”. Min första tanke var ”eeh, va?” och sen slog det över till en panik över vad jag egentligen sagt. Tänk om jag hade sagt något dumt eller något elakt? Tänk om något jag sagt har missförståtts? Jag sms-terrade S som jobbade i Jönköping den dagen om att köpa hem tidningen. Vilket han snällt gjorde.
Jag kände mig otroligt nervös när jag öppnade tidningen, innan jag väl visste vad som stod. Men ja, det var ju inte så farligt. Jag ska dra en lång historia kort om vad som hände när jag väl skrev den tweeten:
Jag har (eller ja, hade…) tyckt att Tidningen Metro blivit lite bättre på det där med att skriva om ridsport. Det bjöds på små notiser då och då när någon svensk ryttare ridit typ världscupen osv. Ibland hade vi ridsportmänniskor lyxen att få synas i media även dagarna innan nån stor tävling, och då nån liten notis om känslorna/tankarna inför starten. Så, dagen efter att världscupen i Las Vegas hade avslutats så klev jag av tunnelbanan vid Brommaplan, nästan skuttade fram till närmsta Metro-tidningshållare och tog en tidning. Kunde inte vänta med att läsa tidningen tills jag klivit på bussen utan jag promenerade mot bussen och läste samtidigt. Men till min besvikelse så fick jag se två (!) notiser om en kaninhoppningstävling och NOLL om ridsporten. Ja, jag var besviken. För en världscup-final är stort, och det var stort att ha en ung talang som Douglas Lindelöw där. Det som irriterade mig mest var att det stod exakt samma sak i dessa två notiser om kaninhoppningen. Kunde de inte gett åtminstone EN notis åt ridsporten?!
Aja, förbannad som jag var så skrev jag tweeten när bussen passerade Drottningholm. Klickade på ”Skicka” och räknade inte direkt med att den skulle komma med i Tidningen Ridsport.
Senaste kommentarer