Stockholmsjenna

Ibland kommer jag i små svackor med Hero. Oftast handlar det om galoppen. Såklart, eftersom han är en ridtravare. Eftersom man med en ridtravaren måste träna galoppen i princip varje dag för att hästen ska kunna behålla den och hålla musklerna i trim så blir det lätt så att efter ett avbrott så känns det som att man ligger på noll igen.

Så kändes det för mig efter Falsterbo. Fy sjutton vad jag kände mig dålig! Men samtidigt var det viktigt för mig att inte bli arg eller ledsen på Hero. Han försökte verkligen, även om det var pain in the ass jobbigt för honom. Det är precis som när man som människa börjar träna igen efter ett avbrott. Jäklar vad jobbigt det känns och det går inte riktigt likabra som innan avbrottet. Man är helt enkelt inte i form.

Istället för att känna mig sämst så gäller det att hålla huvudet högt och fortsätta kämpa. Oavsett om folk snackar och tittar så gäller det att stänga allt det utom sig. Tänk om Rolf-Göran Bengtsson hade tagit åt sig och lyssnat på allt som alla snackat om honom? Då kan jag lova att han inte hade varit världsetta.

Vi hästmänniskor, oavsett vilken ras vi har, får ofta höra en massa skit. Stallmiljö är ett ställe där det snackas mycket bakom ryggen på varandra. Det är inte konstigt att dagens framgångsrika ledare och businesswomen är eller har varit hästjejer. Vi måste hela tiden stå på oss, ryta ifrån, ignorera, visa vem som bestämmer samt vara starka.

Och det är en jäkla tur att vi är bra på det!

Glöm aldrig bort att tro på dig själv. Tro på din häst. Tro på din ridning. Och kom ihåg att ignorera allt ont, blicka framåt och var ditt bästa du!