Stockholmsjenna

Igår åkte jag ju med Jacki på tävling i Mälarhöjden. Och jävlar vad bra det gick för dem. Jacki visste precis vad hon skulle göra, och det märktes att hon lyssnade på mitt tips som jag sa åt henne redan när vi gick banan till första klassen: att gå in på banan och sätta igång galoppen innan start. För jävlar vilken galopp de hade och det ledde till en bra tid och en 6e placering.

Jag var så nervös där jag stod vid utgången och kollade på dem att jag pratade högt ”upp upp upp” och gjorde alla möjliga ljud ifrån mig att funktionärerna började glo på mig. När Jacki kom ut från banan var hon så glad över att de levererade en felfri ritt på deras första start att hon red ut från banan gråtandes. Så vi hade lite kramkalas efteråt och jag kollade upp hur hon låg till i resultatlistan. Det var några få ryttare kvar efter henne, men hon behöll sin plats och fick rida in på banan och ta emot priser samt rida ärevarv. Vilken debut!

Inför 1m klassen så misstänkte jag att Litchie skulle bli för trött och inte riktigt orka med. Jag ser ju henne nästan dagligen och vet att batterierna tar slut. Hon hoppade bra på framridningen, men galoppen var inte riktigt där utan Jacki fick verkligen jobba för att få fram henne. Hon stannade på oxern och Jacki visste inte riktigt vad hon skulle göra, och jag tyckte det kändes lönlöst att hålla på och rida på ett hinder hon inte vill hoppa så jag tyckte att Jacki kunde hoppa räcket som avslut, vilket hon hoppade fint över. Gav Jacki lite tips innan hon skulle in på banan och sen var det bara att köra!

Inledningsvis gick det grymt bra i 1m, bra språng och oxern flög hon över. Sen tappades det lite ridning och hon var inte riktigt fram för skänkeln så det kom ett stopp. Men hoppade det andra gången. Men i kombinationen sen då snubblade hon till efter första hindret och det såg ut som om de skulle smaka grus båda två. Där måste det ha hänt något för sen ville inte Litchie mer, och när de väl kom ut från banan så ville hon inte gå framåt så vi fick verkligen dra fram henne. Jag kollade på hur hon gick och såg sedan en rätt ordentlig balltramp på ena fram. Och det var inte lite blod som kom..

Vi fick det att sluta blöda och som tur var så var det inte djupt.

Men jag tycker det gick sjukt bra ändå, och Jacki är och ska vara så himla stolt över sig själv och sin häst. De kammade ändå hem en placering i deras debut, och Litchie kämpade på även fast hon inte riktigt orkade.

Det här var även en revansch sen senaste träningen, och visar att när man kämpar & sliter så lönar det sig. Jag har ju hjälp till när Jacki & Licthie galopptränat för att få till en bra galopp, och det lyckades de verkligen med!