Godmorgon! Här startade vi morgonen tidigt då William fick för sig att gå upp runt kl. 06.40. Att han vaknade 20 minuter innan vi brukar gå upp kändes snarare som en timme imorse. Gud va trött jag var!
Igår testade jag även på något nytt. W har ju tyckt att det är roligare att leka, stå och klänga än att sova i sin egen säng på sistone. Igår tog jag fram bäddmadrassen i hans rum och tänkte att jag sover där med honom, fast att han ska sova i sin egen säng.
Det gick faktiskt förvånansvärt bra, fram till ca. 04.00 i alla fall. För då upptäckte han att mamma faktiskt ligger där bakom spjälskyddet så han skulle hålla på och dra ner det hela tiden för att titta på mig. Helt plötsligt blev det som en lek för honom och han låg vaken ett tag och körde ”tittut” med spälskyddet.
Jag var tyvärr alldeles för trött då så jag gav upp och flyttade in oss båda i mitt sovrum då istället. Han somnade där tillslut.
Nu gav ju jag upp, vilket jag vet att man inte ska när man bestämt sig för något. Men det är extremt tufft när man inte är två föräldrar som kan hjälpas åt. Kan tänka mig att det är tufft även när man är två (eller det är vad jag hört). Jag brukar även tänka att jag ska vila upp mig några dagar innan så jag orkar med några nätter med sämre sömn. Men det går tyvärr inte att tänka så som ensamstående för det blir typ aldrig någon vila.
Men just nu känner jag att det är ett framsteg i sig att han sov i sin säng till kl. 04 istället för till kl. 00.30-01.00.
Det är bara att kämpa på och hoppas att det dyker upp fler framsteg dom kommande dagarna.
Är också ensamstående mamma till en dotter på 2 år och har precis börjat natta henne i hennes egen säng. Hittills så har hon sovit i sängen fram till 3 snåret. När hon har vaknat och har börjat gnälla så har jag hämtat henne till min säng.
Jag har den filosofin om att det får ta den tiden det tar innan hon sover hela natten i sin säng. Är imponerad av henne att hon ens sover själv den tiden som hon ändå gör, för det gör inte hennes 10 månader äldre kusin än
Är också ensamstående mamma till en dotter på 2 år och har precis börjat natta henne i hennes egen säng. Hittills så har hon sovit i sängen fram till 3 snåret. När hon har vaknat och har börjat gnälla så har jag hämtat henne till min säng.
Jag har den filosofin om att det får ta den tiden det tar innan hon sover hela natten i sin säng. Är imponerad av henne att hon ens sover själv den tiden som hon ändå gör, för det gör inte hennes 10 månader äldre kusin än
Vi ät två föräldrar men orkar aldrig gå tillbaka med vår 2-åring som kommer över varje natt. För barnets skull tycker jag inte man behöver kämpa för att de ska sova i egen säng men sover man dåligt själv så är det kanske värt att ta några jobbiga nätter med att försöka få barnet att sova i egen säng. Vi löste det med att köpa en större säng ?