I fredags gick vi till barnläkaren då William fick en riktig rethosta. Läkaren hörde rasslade ljud när hon lyssnade med stetoskopet. Han fick inhalera adrenalin men tyvärr blev det ingen förbättring. Fick åka hem igen och läkaren bad mig att åka till barnakuten om han blev värre och återkomma på måndag om han fortfarande inte blivit bra.
På lördagen fick vi gå till barnsjukhuset Martina då han fortfarande hostade helt förfärligt. Då hörde läkaren inget konstigt när hon lyssnade på honom. Han fick sedan inhalera koksalt och något på V. Efteråt hostade W något enormt. Riktig slemhosta. Vi blev hemskickade med rådet att köra på koksaltlösning i näsan. Problemet blev bara att W började bli sur när jag skulle göra det och då slutade allt med gråt och en missnöjd W. Kände mig verkligen som världens elakaste mamma.
På söndagen körde vi en hemmadag och jag upplevde runt lunch att hans hosta blev ännu värre. Dessutom fick han feber på kvällen. Åh, han var så ynklig min lilla prins….
När han hade somnat så hostade han till en gång och fick upp slem, i nån sekund var det som att han inte fick nån luft förrän han svalde ner slemmet igen. Och fy vad han grät. Jag kände mig så hjälplös.
När han hade somnat om igen packade jag färdigt väskan, la fram kläder till oss båda och ställde i ordning bilbarnstolen ifall att vi skulle behöva åka till barnakuten mitt i natten.
Som tur var slapp vi det. Jag sov sittandes inatt med William på mitt bröst och någon gång på morgonen la jag ner honom så han fick sova själv. För nu hade jag fått feber. Inte hög, men 38,6 grader hade jag. William sov faktiskt riktigt bra under natten. Han sov 21-03.30 utan att hosta och vid den tidpunkten när han vaknade till och ville ha mat så var han feberfri.
På morgonen när vi vaknade igen så var det som att hostan var tillbaka. Hans ögon verkligen tårades när han tog i så mycket för att hosta upp slemmet. Han hade 37,9 i temp. Jag ringde barnläkaren direkt på morgonen och fick en tid en timme senare.
Läkaren vi träffade idag var helt underbar! Trevlig, noggrann, pedagogisk och tog sig verkligen tid. Han lyssnade på William och hörde slem, men det hade inte drabbat lungorna. Sen kollade han i Williams mun och såg att han var helt röd i halsen, troligtvis då han tar i så mycket när han hostar så då har han fått ont i halsen. Läkaren skrev ut Mollipect till William som förhoppningsvis kommer hjälpa honom med hostan nu.
En sak jag fått uppleva lite nu när vi besökt tre olika läkare under tre dagar är att jag tycker att nånstans i systemet finns det brister. Det är nämligen så att när vi besöker en läkare vet dom inte om att Williams pappa dog pågrund av ett kraftigt förstorat hjärta. För mig, skulle det vara väldigt skönt om dom kunde typ läsa det på nån journal och veta om det när vi kommer dit. Det är ganska jobbigt för mig att jag måste prata om det, för ibland finns det dagar då jag är extra skör och inte orkar. Nu får jag oftast alltid nämna det eftersom William har sitt medfödda hjärtfel som jag får nämna om och då brukar jag lägga till att hans pappa dog på grund av en hjärtsjukdom och varje gång blir det som att läkaren stelnar till. En blev så paff att hon fick tårar i ögonen.
Läkaren vi träffade idag däremot är en läkare jag skulle vilja gå till fler gånger om William blir sjuk. För oj (!) vad han brydde sig, ställde frågor, frågade hur jag mår, berättade pedagogiskt om hjärtat/hjärtsjukdomar och till och med kollade upp om William fått en tid för återkoll av hans hjärta på Karolinska (vi står på väntelista och ska få kallelse nu i mitten januari).
Såna läkare uppskattar jag verkligen! Det är dom som ger så himla bra vård. Dom levererar en helhet.
När vi kom hem från barnläkaren lekte William lite och sedan fick han äta lunch. Blev tunn morots- och platsernackspuré som han glatt åt upp hela portionen.
Efter lunchen gick vi båda och la oss eftersom vi båda hade feber. Sov i två timmar vilket var såå skönt. Båda vaknade upp feberfria.
Nu på kvällen har vi myst, gosat och lekt. Båda har ätit lite middag och William har fått sin medicin. William var feberfri när han somnade för natten vid 19.30 och då varit feberfri sen sist han fick alveodon strax innan kl. 14.00. Han har inte heller hostat en enda gång sen han somnat. Håll tummarna att natten blir bra nu! Även jag är feberfri. Tjohoo!
Kram på er!
Hej!
Jag tycker physiomer baby är lätt att använda när man är ensam med barnet. Min lilla är 1 vecka yngre än William. Hon blir ju också svinsur när jag spolar näsan haha. Brukar hålla henne som när jag ammade, så ena armen låses bakom/under min arm, huvudet ligger stadigt i armvecket och hennes andra arm kan jag hålla med min hand. Fattar du hur jag menar? :p funkar även att sätta dom i matstolen, stå tätt bakom och hålla barnets armar med ena handen, barnets huvud mot magen och spraya med andra handen. Physiomer har bra tryck så det spolar bra även fast barnet är upprätt (viktigt med bra tryck, annars får man ju inte bort snoret). Jag är för övrigt inte sponsrad Haha, men har testat på mina 2 barn 🙂 krya på er!
Tack för tips! Införskaffades och ska testa den ???
Såå skönt att febern håller sig borta!!! De blir så medtagna <3 har en son på 2,5 och vill verkligen peppa dig att fortsätta med koksaltet. Vi har kört på med det sedan bebistiden då han ofta var täppt. Klart han blev ledsen men så värt det, vi tycker det har gjort honom friskare, spolar bort baciller och hostan blir bättre, snoret löses upp vid täppa eller torkat snor. Vi har t o m fortsatt och kört koksalt fram till nu i förebyggande och det funkar så bra. Finns ju både pimpetter och en gasspray. Nu tar sonen flaskan själv ibland och försöker få i 🙂 Detta var bara ett tips i all välmening! Lycka till <3
Jag försöker flera gånger per dag. Men han blir såååå sur, vänder bort huvudet, viftar med händerna och storgråter. Inte så lätt när man är ensam att hålla i honom och samtidigt försöka pricka lilla näsan. Fick i liiite idag innan han slog bort flaskan. Men det är väl bara att kämpa på ??