Ingen har nog missat det otroligt barnsliga inlägget på SVT Opinion om ”Utseendehetsen som sprids i ridsporten”. När jag läste den så höll jag inte på att sätta kaffet i halsen, eller jo nästan, i följd av en enorm skrattattack.
Att dra hästbloggare över en kant och smått hävda att vi gör barnen till pedofiloffer är nog det konstigaste jag läst. Visst är hästbloggare många gånger stora förebilder för barn, ungdomar och tillomed vuxna i många olika åldrar, men det gör inte oss ansvariga för vad följarna gör. Det finns ett visst ansvar, och det vet jag att alla hästbloggare vet om. Vi kan inte skriva vad som helst utan konsekvenser, men vi måste få vara oss själva.
Utseende är något personligt, det skapar den du är. Bara för att man ser ut på ett sätt, betyder det inte att du vill att alla andra ska se ut som dig, även fast det kanske finns folk som vill göra det. Ansvaret sitter inte hos hästbloggaren. Ansvaret sitter hos föräldern som måste lära sitt barn att vara stark, tro på sig själv och må bra med den hon/han än är. Det är inte hästbloggaren som ska se till att ingen drömmer sig bort och vill vara som någon annan.
Det känns som att alla föräldrar bara gnäller och klagar på omvärlden så fort uppfostran av barnet blir lite jobbigt…
Ang. ansvar och självförtroende tycker jag snarare att föräldrarna många gånger ska tacka hästbloggarna som är enorma inspirationskällor och vi jobbar dagarna ut och in genom att peppa läsarna och få dom att tro på sig själva. Det är till och med en utav mina stora ansvarsområden med denna blogg: att få folk med ridtravare (och andra hästraser) att tro på att trots att de inte har rätt förutsättningar från början så kan de lyckas. Om jag sen bär märkeskläder, bryr mig om mitt utseeende och ibland tränar min kropp, så kräver jag det absolut inte av mina läsare. De ska vara sig själva och må bra. Att jag sen väljer att dela med mig av den delen av min värld, är för att bloggen handlar personligt om mig och min häst.
På tal om utseende så: ja, jag sminkar mig i princip varje dag innan jag åker till stallet. Jag minns att en utav mina vänner ofta sa till mig ”sminkar du dig för hästen eller ?” Nej, jag sminkar mig inte för att va fin framför Hero (tror ärligt talat inte att han skulle bry sig om hur jag ser ut), jag sminkar mig inte heller för att vara fin framför alla andra i stallet. Jag sminkar mig för att det är den jag är, jag vill se fräsch ut när jag åker genom halva stan fram och tillbaka till stallet, ibland så åker jag från universitetet/jobbet/umgänget med vännerna till/från stallet. Om jag sen råkar ha smink på mig på en utav bilderna som knäpptes i stallet så betyder det INTE att jag vill att alla mina läsare också ska sminka sig när de tar en selfie med hästen. Det är vem JAG är, för det är så MITT liv ser ut. Och detsamma gäller säkerligen för alla de stora hästbloggarna.
Idag kan man knappt köpa ett snyggt schabrak och visa upp på sin blogg innan någon tror att man tycker att alla som inte har ett likadant schabrak är dåliga människor…
Så för att dra en liten slutsats. Sluta lägga all ansvar på oss hästbloggare! Det är ditt ansvar som förälder att ta hand om ditt barn och få barnet att förstå hur världen ser ut. För det här är verkligheten.
Håller med. Finns mycket att säga i detta ämnet och själv är jag dörädd för att inspirera barnet i stallet (tror att en verklig person som man ser upp till kan inspirera mer än alla bloggar i världen) att man måste ha nya saker hela tiden eller matcha och sånt.
Även om jag tycker det är döroligt (; Lägger mycket pengar på hästen (som man kan göra om man är vuxen och bestämmer själv) men berättar också att jag köper det mesta på rea/begagnat och sen säljer det jag kan. Allt behöver inte vara nytt nytt nytt och dyrt. Att hon tycker att mina finaste schabrak är de jag har ”pimpat” själv är ju bara en bonus ^^