Stockholmsjenna

Idag är det ett år sen det hände något väldigt trist och tragiskt på gården där vi står. Jag har aldrig skrivit ut om det tidigare, men jag sa till er trogna bloggläsare att jag någon dag skulle berätta vad som hänt, varför vi var i chock och varför jag en period tyckte det var obehagligt att vara i stallet. Först vill jag bara säga att ni var oerhört gulliga som skickade fina kommentarer och mail även fast ni inte visste vad det var som hade hänt.

För exakt ett år sedan när en person i stallet morgonfodrade hästarna så gjorde hon en hemsk upptäckt. En annan person hade tagit sitt liv i stallet… Det kom lite som en chock för alla, för man var inte riktigt beredd på att något sådant skulle ske. För mig har stallet alltid varit en frihetszon. Så fort jag haft problem hemma eller något så har jag åkt dit. För där kan jag vara mig själv, där kan jag vara trygg och där har jag min älskade häst. Men sen dagen så var det inte riktigt så. Till en början tyckte jag att det var obehagligt att vara där. Jag tror att det kan ha varit rädslan att själv göra en hemsk upptäckt.

Som tur är så hade vi bra ”krismöten” och vi i stallet tog bra hand om varandra under denna period. Vi fanns där, stöttade varann och försökte alltid se till att man var där samtidigt så att man slapp vara själv. Vi gick även till olycksplatsen för att man inte skulle få en bild utav något utan att verkligen se att allt är normalt där, att det inte fanns något att vara rädd för. Sen kom det ju en dag då man var själv i stallet, till början var man nog lite spänd, men det släppte. Och man slutade tänka på det.

Idag tycker jag inte att det längre är obehagligt att vara i stallet. Däremot så tycker jag inte om att vara där själv sent på kvällarna när det är bäcksvart. Det är inte så att jag får panik eller så, utan mer att jag vill bli klar fort så att jag kan åka hem. Och det är nog just den där rädslan att man är rädd att man skulle se något otäckt. Men det känns konstigt att det redan gått ett år. Men tänk så mycket starkare och vilken bra sammanhållning man fått i stallet. Efter det där insåg man verkligen att ta vara på varandra och vara glada för alla dagar man får tillsammans.