Hör och häpna! Jag kom iväg till stallet i tid igår. Eller ja, jag hann till och med mocka, fixa foder, vatten och hämta in Hero innan det vart mörkt ute.
Red en stund uppe i ridhuset. Men det vart inte så länge då han var rätt seg. Han har ju gått hela veckan nu, och vanligtvis brukar han få vila en dag mitt i veckan. Vill dessutom inte att han ska vara heeelt slut inför idag när Marie rider honom.
Vi fick dock lite miljöträning i ridhuset. De hade precis harvat, och öppnat upp i taket. Så en man kom in och skulle stänga det och varnade oss att det skulle gnissla lite. Så ja, i lite mer än 5 minuter så gnisslades det och lät som bara den. Man hörde knappt vad de andra sa pga. allt oljud. Hero vart först lite nervös. Men jag klappade honom lite på halsen samtidigt som jag lugnade honom med min röst. Man ska verkligen aldrig underskatta rösten som hjälpmedel!
Han lugnade ner sig lite, men var fortfarande lite på spänn. Så jag började trava och låtsades som om inget händer. Han var först lite skeptiskt till att trava runt där, men travade sedan på och började slappna av och istället jobba även fast alla andra hästar var nervösa runt omkring och det lät som bara den.
Jag tar detta som ett ”bevis” på vår ledarskap, att han är trygg med mig, och litar på mig.
När det slutat gnissla så avslutade jag honom och skrittade ut. Kände mig nöjd eftersom han skötte sig så bra. Hade det varit Hero för 5 år sedan så hade han satt iväg i världens sken.
Senaste kommentarer