Stockholmsjenna

Förra veckan var hemsk! Den började däremot bra. Men i tisdags efter ett jobbmöte när jag åkte hem så började jag känna mig illamående och smått yr. Kom hem och var helt slut. Väldigt olikt mig. Frågade min mamma som hade varit barnvakt om jag kunde gå och sova lite. La mig i sängen och slocknade direkt. Vaknade upp någon timme senare och mådde fortfarande dåligt. Tog det lugnt på kvällen, tog en alvedon och gick och la mig. Sedan började det… Vaknade upp mitt i natten och spydde. Hela onsdagen kaskadspydde jag allt. Om jag drack någon klunk vatten så spydde jag upp det ca. 5 minuter senare. Det var såååå vidrigt!

Jag åkte på vätskebrist på det eftersom jag inte kunde behålla varken vatten vätskeersättning. När jag sen slutade spy så blev jag istället lös i magen. Kunde verkligen inte behålla något och fy så svag man blev i kroppen. Vid ett tillfälle under denna sjukdomstillfälle när jag stod inne i badrummet efter att ha spytt, och det kändes som att magen skulle vridas sönder, det sved och jag skakade i hela kroppen så trodde jag på riktigt att jag typ skulle dö. Fy vilken vidrig känsla. Och jag gillar inte att skoja om döden eller använda uttrycket ”jag höll på och dö” i onödan, men det var exakt vad jag kände/trodde då.

Men, tillslut efter mycket vila och kämpiga dygn så blev det bättre. Jag har fortsatt att ta det lugnt, druckit blåbärssoppa, ätit mindre portioner och sovit mycket. Jag känner att kroppen fortfarande är svag, men jag mår åtminstone bättre nu.

Jag trodde först att jag hade åkt på magsjukan. Men då ingen annan blev sjuk (alltså varken William, hans mormor eller morfar) så gissar jag på att det inte var magsjukan. William om någon borde annars ha blivit smittad. Tänker att det troligtvis var nån matförgiftning eller något då jag åt en kycklingsallad till lunch timmarna innan jag blev dålig.

Usch, nu vill jag aldrig mer bli sjuk igen. För det här var verkligen vidrigt!