Lycklig

Igår red jag som sagt Escis. Åh, vad han varit saknad. Och åh, vad jag är kär i den hästen! När man satt där på hans rygg igen så påmindes man om varför man gillade honom så mycket.

Började med att skritta första halvan utav slingan med sällskap. Red sedan lite lösgörande på utevolten. Det gick fort att hitta hans knappar igen. Det var trots allt ett tag sedan jag red honom sist. Men när man väl satt där och allt föll på plats så kändes det som om man ridit honom i flera år.

Det var så himla kul att sitta uppe på hästryggen igen. Nu längtar visserligen ännu mer på att Hero ska bli bra i benet så att man kan komma igång.