Stockholmsjenna

Denna lilla tjej som ligger bakom bloggen Stockholmsjenna heter egentligen Jenny. Jag är född 1991 och blir därför hela 20 år gammal i vår! Envis vädur är jag också, men det är inget som märks så jättemycket.

Jag gillade inte hästar när jag var mindre, utan då var det hundar som gällde. Så jag började inte rida fören jag var 10 år gammal, vilket är rätt sent för en så hästbiten tjej som mig. Men min syster har sysslat med hästar och tävlat genom hela min barndom så hästarna har alltid funnits där på ett eller annat sätt.

Jag är rätt språk-begåvad eller som min rektor i gymnasiet skrev i papret när jag tog studenten: ”Jenny är mycket språkligt begåvad”. Säga vad han vill, men språk kan jag. Hela 5 st i nuläget: Finska, Svenska, Engelska, Spanska och Italienska.
Jag har studerat i 4 år på Engelsk skola här i Sverige samt bott en sommar i Kalifornien hos en värdfamilj.
Min familj är från Finland, så finska är mitt modersmål. Även om jag tappat endel under åren.
Jag vill fortsätta att utöka mina språkkunskaper samt lära mig nya språk. Franska och Kinesiska står på tur härnäst.

Annars så är jag en mycket glad tjej som har gott självförtroende, gillar att bjuda på mig själv samt är väldigt djurvän (jag börjar gråta för minsta lilla som har med djur att göra).
Fritiden spenderar jag mest i stallet, men även med mina underbara vänner som jag festar mycket med. Man måste ju passa på att leva livet medans man är ung!

Hero, eller Big Hero so han egentligen heter är en varmblodig travare född 1996.
Hero hittade jag när jag svarade på en annons som jag inte hade mycket förhoppningar om. Men när jag träffade honom så visste jag att det var helt rätt!
Han är mycket duktig för att vara travare när det gäller ridningen. Han är positiv, lättlärd och har den rätta inställningen till att gå längre.
Han är svårlastad vilket gör att vi inte kommer iväg på tävlingar utan tävlar på hemmaplan.

Annars så är han en mycket personlig och charmig häst som älskar kontakten med andra. Han är en riktig mammas pojke som har noga koll på vart jag går och att jag inte försvinner eller råkar hälsa på en annan häst, för då blir han svartsjuk.

Hans uppväxt har inte varit lätt. Han har blivit vanvårdad samt blivit illa behandlad tills han vart 5 år och en tjej räddade honom från slakt. Det är troligen därför han har svårt att lita på människor och han är även väldigt rädd att någon ska ta hans mat ifrån honom.

Det bästa med honom är att han är den han är. Han är så oerhört personlig och visar sina känslor så man ser exakt vad han tycker om saker och ting. Han är envis och bestämd, vilket gör att du inte bara kan bestämma att han ska göra eller tycka om saker. Då får man smaka på andra bullar.
Men annars är han världens goaste häst. Han har aldrig bitit eller sparkat och ingen har ramlat av honom under hela den tiden han varit i min ägo.

Och enligt mig är han helt klart den finaste travaren 😉