Jan Brink började med att berätta om hans tankar kring dressyren, att han vill att Sverige ska bli mer som Holland och Tyskland. Speciellt i tänket om att få bättre ryttare och ekipage, och högre standard.
Han tycker att man ska börja tidigare med att rida Storhäst. Jan är emot att man ska rida ponny tills man blir 18år utan tycker att man ska byta till storhäst när man är 15 år. Att gå från ponny till att bli en youngrider och sedan bli senior är en stor förändring och ryttaren kommer ur fas. Han tycker att om man börjar som 15 åring, så är man redo och i fas när det väl är dags för de större klasserna med en vidare konkurrens.
Ryttaren som red den första hästen var Marina Matsson. Hon är 18 år och började tidigt att rida storhäst, helt enligt Jans tankar. I år rider hon Grand Prix i Globen. En prestation som man vanligtvis inte lyckas med om man skulle ha gått över till storhäst vid 18 års åldern.
Jan pratade mycket om utbildning av hästen. Det är viktigt att man ska ha en plan och ett system. Det är viktigt att man hela tiden ska ha fasta rutiner och riktlinjer. I utbildningen av den högre skolade hästen så nämnde han att galoppombyten är det trixigaste. Jan gav ett tips när man tränar byten, och det är att man ska ha ”tunnelseende” när man rider på diagonalen, så man skapar sina egna väggar och linjen blir rakare. Han nämnde att om man kollar på framridningar på tävlingar så ser man ofta att ryttaren inte har ett tunnelseende och istället så vinglar hästen på diagonalen vilket leder till att det blir sämre betyg när man väl är inne på banan.
När man tränar byten så är en utmärkt övning att rida på diagonalen och galoppera många steg, göra ett byte, rida många galoppsteg, göra ett byte, och fram igen många steg. Övningen går ut på att hästen ska vänta på sin ryttares hjälper. Viktigt att man alltid avslutar med att galoppera i rätt galopp.
Han påpekade att man inte ska traggla på och pressa hästen för mycket. Det är ett vanligt fel att man går för fort fram. Att göra för många byten för snabbt är det bästa sättet att låta hästen tappa självförtroendet.
Det är viktigt att man med ryttare ska ha sina rutiner och inte hålla på och ändra för mycket. Hästen måste känna igen sin ryttare. Annars kan hästen överreagera, bli spänd och stressad.
Jan Brink drog sedan upp de 3 kontroller som Kyra Kyrklund alltid predikar:
1. Rakriktning
2. Takt
3. Steglängd.
Om man kan kontrollera dessa så är man en duktig ryttare.
Efteråt gick Jan vidare med att beskriva hur man gör för att börja träna hästen i passage och piruetter.
Foto: Fredrik Starck
Du som är en stor förebild för många med ridtravare. Kan inte du hålla clinic nästa år om ridtravarens galopp? 😀
Hans clinic var verkligen hur bra som helst!