Blev ett litet avbrott på denna blogg när vi försökte göra en ompekning av domänen som inte gick som det skulle. Så nu är några mail ivägskickade och förhoppningsvis sker en ompekning av domänen smidigt nästa vecka istället. Men tills dess hittar ni bloggen på denna adress 🙂
Det känns kul att blogga igen för det har hänt lite i dagarna. Mina skrivfingrar har verkligen kliat efter att få skriva av mig.
Så vad har hänt sen sist?
Jag gick i lördags in i vecka 37. Känns spännande med samtidigt lite läskigt att det närmar sig sakta men säkert. I lördags åkte jag och min pappa ner till Mantorp över dagen. Anledningen var för att jag egentligen bor där fram till 1 juli, så alla mina & bebisens saker är kvar i lägenheten. Men eftersom det närmar sig BF så bor jag i Stockholm på heltid nu så vi behövde helt enkelt hämta hem lite kläder och saker till mig (det blev lite varmt att gå med långärmade tröjor och jeans när det var 26 grader varmt och alla sommarkläder va i Mantorp) . Samtidigt passade vi på att hämta hem barnvagnen och andra nödvändiga saker som behövs när lillen är här.
Dagen där gick fort. Åkte även förbi hemma hos Sebastians föräldrar och hälsade på där en timme innan vi åkte upp mot Stockholm igen. Men det absolut sista vi gjorde innan vi åkte hemåt var att åka förbi kyrkan och Sebastians gravplats.
Söndagen startade sedan tidigt för mig. Jag hade inte känt några fosterrörelser på hela lördagen trots olika försök så som att peta på magen, dricka kallt osv. Så vid kl. 05.30 kunde jag inte sluta grubbla mer och ringde förlossningen för att rådfråga om jag skulle avvakta till måndagens barnmorskebesök. Men dom tyckte att jag skulle åka in till förlossningen på förmiddagen för kontroll. Sagt och gjort, jag tog det lugnt på morgonen och sedan vid 09.00 åkte jag in till förlossningen för kontroll. Blev så väl omhändertagen när jag kom dit.
När det var dags för kontroll så börjades det med att vi skulle kolla hjärtljuden. Men det blev lite panik först då dom inte hittade några hjärtljud. Så barnmorskan försvann iväg, in rullades det en ultraljudmaskin och det hämtades en specialistläkare. Jag har nog aldrig känt mig så lättnad som när jag såg på UL hur hjärtat tickade på. Puuh! Dessutom vinkade lillen ”hej hej” och höll på med sina händer hela tiden. Fick avslutningsvis ligga med CTG ett tag. Passade på att njuta av utsikten över stadshuset medan jag hörde lillens hjärta slå.
CTGn såg fin ut men jag hade en del förvärkar så dom bad mig att ringa in på en gång om värkarna skulle ändra intensitet. Men det får gärna ta 2 veckor till tycker jag 🙂
Resten av söndagen passade jag på att kolla lite på serier och vila. På kvällen igen så började lillen röra sig som vanligt. Snacka om att känslan när man känner rörelserna är underbart.
Senaste kommentarer