Gårdagens hoppträning gick bra. Hero var rätt mör efter måndagens galoppträning, men igår var det bara till en fördel då han var mycket lugnare och inte lika springig.
Övningen igår var också väldigt krävande. Så han vart trött mot slutet. Men han gjorde så gott han orkade, och han gjorde det bra. Det var vissa gånger vi vart lite okoncentrerade, men då bröt jag bara av och började om. Och då gick det mycket bättre när både jag och Hero skärpte till oss.
Ett utav dem tillfällerna var när vi la ihop allt till en bana och hoppade den för sista gången. Då vart allt bara svangigt, så jag bröt av, tog ett varv i galopp, rätade upp mig och drev på med Hero framför mig. Då skärpte Hero sig och gjorde linjen helt perfekt! Kunde inte fått ett bättre avslut.
Gårdagens skratt måste iallafall gå till Johanna. Alla i gruppen red nära tränaren, förutom jag som var ute och vimsade på andra sidan utav ridhuset när Jennie (tränaren) beskrev nästa övning.
Jag kan inte påpeka att jag alltid är 100% koncentrerad och dessutom så hörde jag inget av vad hon sa så den första frågan som dök upp var från mig ”Vad sa du att vi skulle göra?” och sen hör man Johanna skratta. Hahah, rätt komiskt då tränaren får höra den frågan rätt ofta från mig.
Bilder på Hero igår i stallet:
Banskissen
(när vi la ihop allt till en bana så hoppade vi ett utav hindrerna först och red sedan diagonalt till klockan och sedan diagonalt igen till det andra hindret. Red så i båda varven):
ser ut som en bra övning! 🙂
Sv; hon fick headsheaking syndrom