Jag har tänkt på det där med att vara tillsammans med väldigt inbitna hästtjejer som har ridsporten som en livsstil, och ja.. Det är nog inte lätt. Jag menar, alla killar vet ju om att det är ”förjävligt” att vara tillsammans med en hästtjej (man kan ju börja med att läsa Havrepappans blogg så förstår man..).
Ofta får jag höra utav mina bästa killkompisar att ”Been there, done that. Ska aldrig mer bli tillsammans med en hästtjej”. Jag brukar skratta och nyfiket fråga varför, och till 99% får jag höra ”Hon har inte tid med mig. Hon är bara i stallet hela tiden”. Och ja, det stämmer nog ganska bra in på de flesta väldigt aktiva hästtjejerna. Speciellt när man bor i Stockholm och det är ganska vanligt att man har hästen inackorderad i ett stall en bra bit från där man bor. Det är ju inte bara tiden i stallet som rinner iväg, utan oftast är det resvägen mellan jobb-hem-stallet som kan ta timmar med stockholms bilköer och långa vägar med kollektivtrafiken. Och hästen är oftast ändå prio ett.
Hästtjejer lägger oftast ner mest tid och framförallt pengar på hästen. Något jag har svårt att förstå mig på är varför man då inte skulle verkligen ta sig tid att syssla med det man lägger ner flera tusen kronor på varje månad, år ut och år in? Hur värt kan det vara att ”bara ha” en häst, som kostar ca. 5000-7000 kr månaden att bara ha stående? Sen blir det såklart dyrare när det ska tävlas och tränas.
Men om man vänder på smeten och ser på hur vi tjejer ser det med att vara tillsammans med en kille?
För många hästtjejer verkar det gälla att hitta en kille som har ett eget intresse (alt. delar intresse), och gärna ett tidskrävande intresse. Ett plus är ju om det går ihop med ”stallschemat” så att man faktiskt har lite tid över på dygnet att ses & umgås. Jag personligen skulle aldrig klara av att ha en kille som sitter hemma och väntar på att man ska bli klar, eller att man får höra en massa gnäll ”När är du klar i stallet? Du är jämt i stallet…” osv. Det funkar lixom inte, om inte killen är en toffel som finner ro i att sitta hemma och glo tills man kommer hem (dvs. utan att gnälla)…
Och det där med att ha med sig pojkvännen till stallet, absolut, någon gång i veckan sådär och kanske på tävling/träning (som fotograf förstås), men stallet är oftast en frizon för många hästtjejer. Vi vill inte ha er hängande där i vägen om du såvida inte vill ställa dig och mocka skit medans vi gör hästen i ordning för ett ridpass, eller göra någon nytta iallafall. Många ser stallet som en plats där man kan koppla av och komma bort från allt.
Så, är vi hästtjejer verkligen ett hopplöst fall att ha ett förhållande med? För visst finns det positiva sidor också? 😉
Hej,jag är en hästkille,har haft häst o ridit i flera år,det bästa som finns,är lite äldre nu ,haha,men rider fortfarande när det ges tid,så hästtjejer är nget problem,jag vet hur lång tid allt tar,och så fort tiden går,i stallet,,vill gärna träffa en hästkvinna igen,dom bästa tjejerna som finns,jag är,55 plus,snygg o klär i ridkläder,ha,tävlar inte utan bara motions ridning,hoppar lite ,o gillar en masssa annat kul också,svara via detta ,kram fr mig ,,
Jag har ingen datanörd men det går bra ändå 🙂 Dock väntade pojkvännen med
att berätta att han är hästallergisk tills efter vi flyttat ihop..
Annars hade jag nog dumpat honom, haha
Min man jagar och spelar golf så vi ser till att ha och göra på varsitt håll.
Ja det är väl sällan en vinnande raggningsreplik att säga att man har häst direkt. Det enda som är värre är väl att ha barn, haha.
Jepp, ni är hopplösa hela bunten 😉
Hejsan!
Jag är hästtjej & hästägare.
Jag har sambo & lever ”faktiskt” i ett väldigt bra förhållande.
Lösningen stavas DATAKILLE!
Min sambo är datanörd. Innan han träffade mig så satt han bara vid sin dator på all ledig tid. Så nu kompliterar vi varandra jättebra.
Jag är i stallet mycket = han får mycket tid med sina älsklingsdatorer.
Jag kommer hem. Vi äter & myser lite i soffan. Jag är trött efter att ha varit i stallet & somnar tidig & då har han lite mer datatid.
Haha. Det låtet verkligen som världens tråkigaste förhållande.. ;D Självklart gör vi saker tillsammans oxå.
Men som du skrev, killen behöver nog ett EGET intresse eller uppskatta egentid. Inte vara någon blodigel som vill vara med sin partner 24/7. Vi hästtjejjer är självständiga & vill klara oss själva.
Peter har faktiskt ALDRIG klagat på att hästarna tar mycket tid. Ibland kan han bli lite irreterad om jag säger att jag kommer hem om nån timme & det tar 2,5, men han har börjat vänja sig 😉
Sen är ju pengar alltid ett problem. Eller snarare bristen på pengar.
Men det är han oxå van vid. Alltid han som får bjuda på mat om vi går ut & äter & sånt.
Ha det bra! Mvh Ida & Peter
har hängt mycket i stall och det finns bara massa positiva saker tycker jag. Jag skulle också vara med en hel del. Hästtjejer är bäst.