Hjälp va högt upp jag är

Igår hade jag två hästar att rida. Är hästvakt åt Wiveur, och jag har aldrig tidigare ridit på honom.

Så jag kravlade mig upp på honom och när man väl satt där uppe så kände man att ”hjälp va högt upp jag är (!) och va långt ner det är till marken…” . Han är sååå stor. Hade gramantygeln på som säkerhetsbälte ifall att han skulle bli bockig. Det pågick en massa hoppning på utebanan och jag vet att Wiveur tidigare haft en del tendenser till att bli lite skuttig.

Vi höll oss dock på travbanan med lite trav och mycket skritt. Även fast jag satt uppe på hans rygg med lite skräckblandad förtjusning så var det rätt kul att sitta på honom.

Så jag ska nog våga mig upp på honom idag med om vädret tillåter.