I måndags skulle Sebastian fyllt 30 år. Det känns så orättvist att han inte är med oss här på jorden. Vi besökte såklart graven inför hans födelsedag.
William hade ritat en teckning till sin pappa och vi hade med oss en ballong. Det var ändå väldigt lättsamt att va där vi graven, fram tills jag satte mig med William och började prata lite. Jag fick knappt orden att komma fram och jag kände hur tårarna låg och tryckte. Fan, va jag saknar honom. Hans skratt, hans trygga famn, hans godhet, hans påhitt, hela honom…
Grattis på födelsedagen Sebastian. Jag hoppas att det bjöds på riktigt god tårta uppe i himlen ❤️
Senaste kommentarer