Hero har ju kronisk lymfangit på sitt ena bakben. Ibland känns det helt meningslöst, man lägger ner timmar och pengar på att ta hand om det och hålla det fräscht och fint. Ibland finns orken knappt där, och det länns som om man kämpar förgäves..
Men samtidigt så är det så värt det att jag lägger ner allt arbete på honom. Han är min fina häst, min bästa vän, och jag vill att han ska må bra.
Som min kompis sa till mig engång: ”Hero kan inte ha hamnat hos en bättre människa än dig. Du ger inte upp, du kämpar och ger honom ett värdigt liv att leva. Du finns alltid där för honom. Han kunde ha hamnat hos någon annan som sket i honom…”.
Så jag vill bara säga till alla er där ute som har något problem med eran häst. Fortsätt kämpa och ge aldrig upp!
Ur en artikel från tidningen ridsport när de skrev om hästar som blivit utdömda utav veterinärer, men ägarna gav aldrig upp och idag är hästarna friska och fina.
en utav anledningarna till varför jag läser din blogg är för att jag tycker du verkar vara en godhjärtad person, som är väldigt mån och har en god horsemanship. Du bryr dig, försöker alltid lösa problem och är inte rädd för att fråga ut om det är något du är osäker på.Du är en bra förebild för många unga tjejer i ridsporten! Och speciellt för de som äger en ridtravare.