Förtroendet är så starkt

I tisdags red jag ut längst med slingan igen. Hero gjorde mig så otroligt stolt! Jag kom på mig själv sittandes där i sadeln helt avslappnat med långa tyglar och Hero bara gick på framåt med bra framåtbjudning och varken tvekade eller skyggade för något. För några år sedan så hade detta bara varit en dröm. Jag minns fortfarande dagarna i början när jag inte ens kunde hoppa upp i sadeln utanför stallet för att sedan rida upp några meter till ridbanan. Det slutade alltid med att Hero började resa sig och backade in till stallet då han inte ville gå först. Så man fick alltid hoppa av och leda honom dit man nu ville. Så att rida iväg upp i skogen själv fanns ju inte ens på världskartan.

Jag antar att vi har byggt ett förtroende för varandra som är så starkt att han kan lita på mig fullt ut när han idag tar mig ut på ridturer i skogen. Det är klart det händer ibland om han ser något läskigt/något som förflyttat sig att han stannar till, men de senaste gångerna så har han inte ens stannat till utan bara fortsatt gå.