Stockholmsjenna

Söndagens ridpass vart inte riktigt som jag tänkt mig. Det var så himla kvavt och jobbigt väder, så jag tänkte att vi skulle rida ut en sväng. Red ut mot slingan, och Hero slår på en tvärnit och står helt fastfrusen i marken. Jag rynkade pannan lite åt det och smackade på. Inget hände. La på spöt. Inget hände. Skänklade som bara den. Ingen hände. Saken är den att han inte ens tittade på något läskigt.

Vanligtvis när han får för sig att stanna såhär så är det på ett helt annat sätt. Då fjantar han sig bara. Men i söndags var det verkligen ett bestämt ”jag vill inte”.

Men jag bestämde mig för att inte låta honom vinna. Så jag började snurra runt honom lite, ryggade sedan några steg, vände, skrittade fram några steg, gjorde halt, ryggade och sen lät honom gå framåt igen. Dock så vart det ju åt fel håll än vad jag hade tänkt mig..

När vi gick upp för backen mot stallet så kommer det en vändpunkt, höger mot stallet eller vänster mot ridbanan. Jag släppte tyglarna helt och lät honom välja själv och till min förvåning så vände han vänster mot ridbanan. Han valde sedan helt självmant att gå raka vägen in mot ridbanan utan att jag styrde eller ställde med honom. Så jag hängde med i noterna, ett dressyrpass it it!

Red lite lösgörande dressyr och jobbade en hel del med galoppen. Han var väldigt väldigt fin under passet och det fanns inte så mycket att klaga på alls. Och han jobbade på riktigt bra.

Jag vet inte riktigt om Hero tröttnat på att vara ute i skogen och kände att han vill arbeta när han tvärvägrade att gå ut i skogen och självmant gick upp till ridbanan för att arbeta. Han är ju trots allt en travare, och de är verkligen kända för att vara riktiga arbetsmyror.