Header Image

Stockholmsjenna

Jenny, 28 år och ensamstående mamma till William. Ensamförälder då vi förlorade Williams pappa Sebastian pga. en okänd hjärtsjukdom när jag var gravid i vecka 28. När William var 5 månader upptäckte vi att han har ett medfött hjärtfel. Välkommen hit och hoppas att du kommer tycka det är kul att följa oss i vår vardag <3 Kontakt: stockholmsjenna@gmail.com

Där satt den!

Publicerad,

 

Idag är jag typ lyrisk av mig. Fy faaan vad bra träningen gick!

Jag började med att rida fram som vanligt. När jag hade joggat klart honom i alla gångarter gick jag ner till skritt igen, tog upp stigbyglarna och red på en volt. Problemet med Hero är att han gärna går på bogarna. Så där satt jag och kämpade med att han skulle gå korrekt. Jag vet inte hur många varv jag red där, bytte då och då, och gav mig inte. Tänkte mycket på min egna sits och att min yttre axel och hand inte skulle åka fram, vilket lätt händer.

 

Och sen helt plötsligt så hände det! Jag kände verkligen hur Hero kändes annorlunda, han kändes rak, jämn och man kände hur han jobbade på. Helt plötsligt så hade jag något framför mig. Som dessutom jobbade korrekt. Snacka om en underbar känsla! Red runt lite i hela ridhuset för att känna på honom och jag kände på engång skillnaden när han tappade det och när han väl gick korrekt.

Passade även på att ta en galopp när han var så pass fin. Och man kände verkligen hur han fick kämpa på lite i galoppen. Men det positiva var att man kände hur han jobbade på och verkligen försökte, även fast det för honom säkerligen var sjuuukt jobbigt! Vart dock bara korta galoppintervaller.

 

Efter galoppen så red jag lite diagonalt och lät honom länga på steget. Och även där gick han riktigt fint!

Saktade av till skritt när jag började känna mig nöjd och kollade på klockan. Insåg då att jag ridit i över en timme! Skrittade av i 15 minuter + vägen ner till stallet.

Pysslade, kylde benen och masserade bogarna lite innan han fick på sig sitt täcke och fick ställa sig i boxen och käka klart sitt E.m-hö.

 

Men fy fasen vad nöjd jag är! Nu vet jag känslan jag ska eftersträva, vad vi ska jobba med och vart vi ska komma.

5 Kommentarer

  1. sv: Men precis, vi stod tidigare på Hammersta dock så bor jag i Huddinge så det var ju en bit att åka :/
    Nu står vi i grödinge på Wiad och trivs som fiskarna i vattnet 🙂

  2. Ja men visst är hon :´)

  3. Ditt skrittäcke är galet snyggt. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *