Stockholmsjenna

Nu har jag tagit en powernap och vaknat upp efter tävlingsdagen! 🙂

Jag är väldigt nöjd med dagens resultat (första tävlingen sen 2010, Hero endast hoppad 3 gånger sen skadad som jag trodde jag skulle behöva ta bort honom för och Escis har jag bara hoppat 4 gånger innan) . Mitt mål var att jag accepterade rivningar, men ingen vägran. För vid en rivning så har hästen i alla fall försökt, plus att det kan vara ryttarfel. Grunden var en väldigt lång bana (dock endast 7 hinder) men med sjukt långa vägar och anridningar. Man red 3 gånger halva ridbanan runt till nästa hinder. Sista hindret i grunden var med vattenmatta under.  Omhoppningen började med en krånglig dogleg linje mellan hinder 1 & 2, sedan en sväng till hinder 3 som var ett plank och avslutades med en diagonal linje till sista hindret som var ett björkhinder.

Escis: Kändes super inne på banan. Jag själv blir i en helt annan värld då. Jag sluter bort allt runt omkring mig och det enda jag ser är det jag är koncentrerad på (hindrerna). Jag kände att jag hade med mig honom i nästan alla svängar. Däremot så landar han lätt i fel galopp, så några gånger fick jag bryta av och fatta en ny. Men Escis var väldigt lugn och fin, och lyssnade helt super på mig! När vi kom till omhoppningen så dök de läskiga hindrerna upp. Så han tittade sjukt mycket på näst sista hindret i omhoppningen och tänkte stanna, men i sista sekunden så beslöt jag mig för att han banne mig ska över. Så la till spöt mot halsen och han hoppade. Dock så rev han hindret men hoppade super över sista hindret i omhoppningen! 🙂 Så 0 fel i grunden och 4 fel i omhoppningen.  Jag är verkligen helt supernöjd med honom, och jag hoppas på att få fortsätta rida och tävla honom mer 🙂 

Hero: Efter en incident på framhoppningen då han skrapade sitt bakben på ena bommen så började han blöda. Det kom rätt ordentligt med blod och det var som ett skrapsår. Efter att vi konstaterat att han inte var halt så pratade jag med tävlingsledningen som sa att jag kunde få starta sist utav alla idag, så att såret hann torka lite och det hann sluta blöda.

Väl inne på banan så kan jag säga att han INTE var halt… Jävlar vad han var taggad (mer taggad än vad jag var, för jag trodde han skulle ha för ont för att kunna hoppa, och därav skulle jag behöva avbryta ritten och bli utesluten…)! Det var nästan så att jag inte fick stopp på honom efter hindrerna. Grunden flöt på riktigt bra, och hindret med vattenmattan tittade han inte på ens. Jag trodde aldrig jag skulle komma till omhoppningen, så väl där så glömde jag bort att rida en tight sväng till första hindret så tappade några sekunder där. Sen försökte jag gasa på lite till hinder nummer två och hoppade den snett. Hinder nummer 3 (planken som han aldrig sett) tvekade han lite på, men hoppade så jag höll på att flyga av. Och sen var det bara att gasa till sista hindet som han trodde skulle käka upp honom. Men vi red felfritt (och 3 sekunder efter vinnande ekipaget). Jag är så jäkla nöjd med honom! Han gjorde en superrunda trots sin skada då vi nästan inte kom till start. 

Dessutom så gjorde han mig halvskadad genom att först kasta med huvudet så att jag fick hans slem i hela ansiktet, sedan kastade han upp huvudet så att han knockade mig och jag lyckades bita mig själv i läppen. Men va fasen, ska han ha en krigsskada så ska väl jag också ha en 😉 

Men en rosett kom vi hem med till Hero 🙂