Stockholmsjenna

Dagarna går…

209 personer läste min blogg igår :O chockad man vart när man såg det idag! men det är väl kul med läsare.
Igår spenderades kvällen med mycket skratt, tv-spel ( ja, jag är en tv-spelsnörd ), film. 😀 jag var dock trött så jag somnade under filmen. vilket är jäkligt vanligt för mig…
Jag vaknade runt 9 imorse, var trött och lite halvt seg. fick ett samtal mitt i natten som fick mig att må dåligt :/ men sånt är väl livet, jag struntar i det som den människan sa åt mig, bryr mig inte ens, utan jag lever vidare mitt liv som det var.

Foten börjar må mycket bättre, men fortfarande så kan jag inte springa eller så. måste ta det lugnt… testade att springa med hero igår. kunde springa typ 2 steg innan jag fick stanna igen för det gjorde så jävla ont!
Hjärnan däremot är en annan sak, en hejdundrans huvudvärk har man fortfarande ganska ofta, men den försvinner ibland. sen är jag glömsk, minns inget, svårt att koncentrera mig eller så.
Har hört att ifall man får 3 farliga smällar för hjärnan så får man leva med det hela livet. Jag har fått 2 ordentliga smällar, kan det kanske redan vara kört för mig?

På torsdag har det gått 2 veckor sedan olyckan. Hero mår bra, det är huvudsaken. och jag överlever det här, så det är okej. Ska försöka våga mig upp på honom och rida dressyr nu under veckan. köra lite övningar i dressyr och så för han är ju lite i obalans nu. Att bara få springa runt i en liten sjukhage med en förkyld hästkompis kan inte vara så ansträngande. att få hö både morgon, lunch och kväll och kraft foder på morgonen, när han kommer in och sedan kvällen kan inte heller vara bra för figuren 😀
fast det är skönt att han har gått upp sen han kom hit, för under de första veckorna med honom var han ganska smal och inte så vacker eller samarbetsvillig om man jämför med nu.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats