I onsdags var det dags för barnmorskebesök på morgonen. Besöket gick bra och det kändes skönt att va där. Det har dykt upp lite frågor och funderingar på sistone, så jag passade på att fråga min barnmorska som levererade med bra svar och stöd. Efter lite mer praktiskt så kollade vi mina värden som alla var fina, även mina järnvärden som varit dåliga förr höll sig nu på en bra och stabil nivå.
Sedan var det dags för lite undersökning. Fick lyssna på lillens hjärta som låg på 150 slag/minuten, precis som det gjort enda från början. Lillen ligger även med huvudet neråt, men är fortfarande rörlig. Dessutom har jag åkt på en foglossning med någon nerv i kläm. Men det är inget som påverkar mig nämnvärt. Barnmorskan frågade hur jag känner ang. foglossningen och vad jag gör när smärtan slår till och mitt svar var: det känns som när man slagit i svanskotan, fast det känns i ryggen. Och jag biter ihop men vilar dagen efter jag känts extra mycket i ryggen.
Har tydligen en del finsk sisu i mig. Men det sa ju alltid Sebbe till mig, så det vet jag om 😉
Vi mätte mitt SF-mått som låg perfekt och dessutom förbereddes det med att jag fick hem en förlossningsjournal. Man vet ju aldrig när han bestämmer sig för att komma ut eller i vilken stad jag befinner mig. Är jag i Stockholm så kan dom nämligen inte få tag på min journal om jag inte har med mig den i pappersformat.
Efter barnmorskebesöket var det vidare till Universitets sjukhuset för besök hos min underbara kurator. En timmes samtal, lite tårar och bra stöd samt råd så kändes det skönt när jag gick därifrån. Vi pratade en del om kommande begravning och de råd jag fick gjorde att jag kände mig mentalt mer förbered och starkare. Sen återstod det att se hur det väl skulle kännas på begravningen…
Senaste kommentarer