Igår spenderade jag min alla hjärtans dag i stallet. Kändes så skönt att strunta i alla killar och kärlekstrams och istället bara vara med Hero.
Var rätt länge i stallet och pysslade extra mycket med honom. Det bästa var att han var sådär extra mysig idag också.
När jag skulle åka från stallet så precis innan jag skulle öppna stalldörren för att gå ut så ångrade jag mig… Jag insåg att alldeles för många tar sina hästar förgivet. De tänker alltid att hästen står där nästa dag, men tyvärr är verkligheten inte alltid så. Allt kan hända under en natt, och nästa dag kanske inte din häst står där. Det kan jag säga med personliga erfarenheter att det händer väldigt snabbt och oväntat. Jag hittade ex. en kompis häst död i hagen sommaren 2007, och det tror jag absolut inte min vän ens hade i tankarna att det kunde ske…
Så vid stalldörren vände jag tillbaka och gick raka vägen in till Heros box. Hero stod där och mumsade i sig sitt hö, och jag gick fram till honom tills jag stod vid bogen, sträckte ut armarna, omfamnade hans hals och stod där och kramade honom rätt länge. Han slutade äta och bara stod där helt i ro. Pussade honom sedan i pannan, kliade lite där och sedan gick jag ut från boxen.
Och det kändes faktiskt skönt att ha gjort det där ”lilla extra”. Jag tror jag ska börja göra så varje dag nu!
Vad gulligt av dig. Så ska jag börja göra. Då det hände oss en gång att våran häst plötsligt var halft förlamad en dag och efter två veckor tog vi bort henne..
fin häst vad är det för ras? =)
Vilken söt ponny! 😀
bra skrivit, det är jus å man tar de för givet att dom faktiskt står där dagen efter med
men som du skriver mycke kan hända som man inte alls räknat med-
tänkte själv på detta herromdagen faktiskt:)