Stockholmsjenna

Vi möttes utanför skolan där alla stod och skrattade åt varandras packning osv. De flesta hade mjukisar och stora tröjor på sig vilket inte är en vanlig syn i vår skola. Raskt promenerade vi iväg sedan och tog tåget till Björkhagen där vandringen började.

Jag och c.o gick nästan i täten och promenerade som småbarn efter Johan. Och det kanske vi inte skulle ha gjort. När vi hade kommit bort mot Hellas Gården och gått genom en tunnel in i skogen så började problemen. Vilken stig ska vi ta?
Johan gick vidare på ”blåastigen” (vi skulle ta den röda) och alla vi småbarn promenerade efter med klagomål att det var varmt, jobbigt och tungt. Lite småhot hördes om att det var ”fy fan för dig Johan” om vi gick fel. Och ja visst gjorde vi det. Fram och tillbaka, upp för berg, ner för berg, runda runt och traska vidare. Tills vi äntligen började närma oss.

Vi var nästan där först av alla, men Tim och några grabbar gick en aning snabbare. När vi väl kom fram satte vi oss ner och käkade. Även fast vi gick helt vilse, så hade vi gått en smart genväg. Vi hade korsat allt istället för att gå runt. Vilket var ett rätt smartdrag ifall inte terrängen hade varit så pass jobbig (träsk blandannat så vi fick gå på plankor med tunga ryggsäckar, ca. 30-40 pers på rad).

När folket började komma (de sista kom ca. 1½ timme efter oss) skulle vi börja bygga tälten. Och det gick väl mindre bra. Jag, Sofia och Rima stod som tre frågetecken och lärarna tyckte att de var en aning underhållande att se oss bygga upp ett tält vi inte ens visste hur de skulle se ut och vad alla snören var till för. Jag fick smyga iväg och kolla på de andra som byggde upp tälten för att se hur man gjorde…

Upp kom tältet efter mycket om och men…
Vi åt middag som bestod utav pastasallad, spelade kubb, badade och satt på bryggan vid solnedgång och myste.
På kvällen gjorde vi upp en eld att sitta vid och alla satt där med pinnar och grillade.
Musik, prat, och radiolyssnade om derbyt startade kvällen med som höll på till långt efter midnatt.
En efter en slocknade sedan in i sin egen värld.

Jag kunde iallafall inte sova bra då det var svinkallt! Jag låg och frös som en nakenhund skulle ha gjort under istiden!
Leggings, mjukisar, 2 par strumpor, stor t-shirt och en stor tjocktröja över och en varm sovsäck hade jag och inte fan var det varm för det. Skulle behövt en tjock fjällrävenjacka, mössa och vantar. Då kanske de skulle varit bra.

Vaknade vid åtta på morgonen och hörde:
”Vi ska sy och vi ska klippa, vi ska göra, ska vi tippa. För den stora galakvällen. Så ska vi sy modellen, vi syr och släpper i den och ett skärp av siden, och Askungen på bal bland gästerna i hundratal, den vackra flickan blir i slottets stora sal.”
Det var jossans mobil som ringde. Då vaknade alla upp och började genast packa ihop allt. Vi hade fått nog! Ingen ville vara kvar.

Jag smet iväg tillsammans med några andra till närmsta busshållsplats och som tur var åkte den direkt hem till mig. Så jag var hemma redan vid 10.30.
Trött och sliten, helt sönder i kroppen, ont i fötter och axlar, tog jag mig en dusch och la mig sedan i sängen för att sova!

PS! glömde skriva att det var någon som snarkade JÄTTE HÖGT! det var otroligt jobbigt och jag höll på att bli galen. vilken tur att man inte såg vem det var som snarkade eftersom alla låg i olika tält.