Stockholmsjenna

Idag åkte jag till stallet på dagen. Mockade och fixade först till Hero, och hämtade sedan in honom. Hans sår såg jätteäckligt ut så jag tvättade rent det ordentligt och sen kände jag mig så pass hjälplös (som jag alltid gör när det är problem med lymfangitbenet), så jag ringde Veterinär Marianne men kom då bara fram till telefonsvararen som sa att hon är utomlands och kommer hem den 18 April igen… Snacka om att man fick ångest… Vad ska man nu göra utan bästa Marianne?! Jag vägrar ju ha någon annan veterinär…

Jag fick iallafall ringa till Distriktveterinären, måste man så måste man. Pratade då med en väldigt trevlig tjej i telefon som frågade mig vad som hänt, så jag började med att förklara hela situationen och bakgrunden med hans lymfangit ben.  Hon tyckte då att jag skulle badda in bomull i sprit och lägga på en omslag på såret så att all var som börjat komma idag rinner ut.

Sagt och gjort så gjorde jag det, mot Heros vilja… Om såret inte är bättre om några dagar eller om det är sämre imorgon så skulle jag ringa igen så får man lägga in en antibiotika kur för att hjälpa till lite på traven.

Hero var väldigt missnöjd över att han jag la om såret. Först baddade jag in bomullen och en sterilkompress ordentligt, la sedan om och runt med självhäftande linda. Tog sedan en padd och en vanlig fleecelinda och lindade runt.

Det är ”tur i oturen” att Hero hade ett precis likadant sår Maj 2010. Så jag minns iallafall vad Vet. Marianne sa till mig då. Och även fast det är riktigt jävla pain in the ass att ha en lymfangithäst så måste jag säga att man har lärt sig något oerhört mycket.