Jag har hamnat i en liten svacka. Just nu känner jag att hoppningen inte ger mig någonting och jag känner mig inte taggad inför toch under hoppträningarna längre.
Jag vet inte riktigt vad det kan bero på, men jag tror att det är hela situationen: tränare & träningsuppläget. Jag har absolut inget emot min tränare som person, men jag känner att det inte riktigt fungerar just nu.
När jag jobbade hos J i 7 månader så tränade hon mig & Hero. Det var roliga övningar, varierande träningar och hela hennes upplägg passade mig och Hero mycket mer. Jag lärde mig oerhört mycket både i ridningen samt teoretiskt, och jag fick även ett mycket bättre öga för hoppningen.
När jag flyttade tillbaka till Ekeby så berömde alla mig för att min sits och hela ridningen blivit mycket bättre, och man får såklart inte glömma Hero. Vissa människor tappade hakan över hur fin han blivit, och hur mycket han utvecklats.
Idag känner jag att jag tappat ALLT. Känns som om jag är tillbaka där jag var innan jag började hos J.
Och just nu känner jag lite att jag inte vet vad jag ska göra. För av någon anledning så känns det rätt lönlöst att sitta och träna när jag inte tycker det är kul. Så jag funderar på om jag ändå ska fortsätta träna som vanligt, eller om jag ska börja träna självständigt ett tag och hoppa in i någon lektion som reserv då och då, eller om jag ska testa rida för någon annan tränare.
Någon som har något tips?
Usch, det var ju itne så kul När glädjen försvinner och det blir ett ”krav”, blir det ju inte bättre. Jag skulle nog prova att byta tränare eller träna självständigt ett tag. Kanske du kan ta hjälp av en kompis och be henne säga ungefär de saker den förra tränaren sa till dig? Alternativt prata med din nuvarande tränare och se om ni kan få ut något av det? Hoppas det löser sig!
Usch, det var ju itne så kul 🙁 När glädjen försvinner och det blir ett ”krav”, blir det ju inte bättre. Jag skulle nog prova att byta tränare eller träna självständigt ett tag. Kanske du kan ta hjälp av en kompis och be henne säga ungefär de saker den förra tränaren sa till dig? Alternativt prata med din nuvarande tränare och se om ni kan få ut något av det? Hoppas det löser sig!
Har tyvärr inga tipps:/ men hoppas det löser sig och ha en trevlig helg 🙂
Hitta motivation och inspiration till vart du vill komma, Träna självständigt ett tag eller kanske för en annan tränare. Vid varje träning ” vad vill jag få ut av träningen just idag”, träna på olika grunder utifrån målet du strävar efter 🙂
Skulle helt klart börja med att byta tränare,
och om inte insperationen skulle komma tillbaka
då heller skulle jag helt enkelt ta en paus
från hoppningen. 🙂
Sv; Jaa det vore verkligen en dröm! Jobbar du med
hästar? 🙂
Eftersom alla är individer vet jag inte riktigt vad som biter på dig, men ett
tips som alltid hjälpt mig när jag hamnat i dessa svackor är att
kolla egenom alla bilder/filmer du har sedan de ”bra” tiderna eller vad man
ska säga. Tänk att så underbart som det såg ut, kan det faktiskt göra nu med,
du har det i dig!
Alla dessa bra minnen brukar funka superbra för mig, man får liksom ny
motivation då man vill tillbaka till det igen 🙂
Svar: Saken är den att jag vill, jag vet att jag kan. Men jag känner att motivationen tryter när det gäller hoppträningen för tränare. När jag tränar själv med vännerna så tycker jag det är kul. Men det är just träningarna för tränaren som gör att jag känner att det inte är kul.
Det är naturligt och vi alla hamnar i svackor någon gång.
Alla på olika sätt, men ändå väldigt lika.
Jag känner själv att jag står stilla med min ponny just nu, vi kommer ingen vart och allt vi får ut på ridpassen är att bråka och tjaffsa om vem som bestämmer, mer eller mindre.
Jag har varit i svackor tidigare, men har aldrig haft så svårt som när jag och min häst hade en i höstas. Sen i september, tragiskt nog, var vi tvugna att ta bort mitt hjärta och genom allt ont medförs alltid något gott – Jag lärde mig uppskatta mina hästar på ett helt annat sätt. Jag har dom inte bara för att, utan för att det är min passion och jag älskar dem. Jag har tagit Sessans död så hårt, låtit mig själv tryckas ner, tagit på mig skulden för en olycka jag inte kunde påverka – jag lät känslorna ta över min vardag.
Ta en liten break om ni sitter fast, det hjälper inte att fortsätta om ni inte kommer framåt, ägna tiden åt att pussa extra på Hero och bara känna känslan. Träna från marken och sen, när du själv känner att du har skinn på näsan, sitt upp och rid som aldrig förr. Föreställ dig hur du vill rida, och försök efterlikna, det gör lite att man slutar tänka på allt hästen gör och istället hur man själv gör, otroligt smidigt.
Lycka till, och jag hoppas du kämpar dig ur svackan inom kort.
Kram
sv: Visst är det 😀
Inte för att låta sån lökig, men följ ditt hjärta eller magkänsla! Det slutar ofta bra så! 🙂 Du vet ju bäst, vad som är bäst för dig! 🙂
Jag tycker att du ska träna självständigt alternativt hitta en annan tränare. Tränarträsket är så otroligt komplicerat. Det kanske fungerade förut innan du började träna för en annan tränare men när du sedan gick tillbaka till den första insåg du nog omedvetet att det inte fungerade. Jag har varit i ett liknande läge och vet hur frustrerande det är.
Men ge inte upp!! Du och hero är ett fint ekipage och du har gjort ett fint jobb med honom. De är inte värt att kasta bort det för en tränare.