Stockholmsjenna

Dag 1: Hero var sååå himla fin. Jag fick en bra galopp på honom och vi kunde bara rulla på i ett perfekt tempo på alla övningar och jag lyckades rida in på perfekta avstånd. Jennie var så stolt! Och jag likaså. Fina fina fina häst!
Red lite serier och kringelikrok bana på slutet med serierna och svängar diagonal på en oxer på 1.10.

Dag 2: Redan i stallgången så tyckte jag att Hero var lite seg, nämnde det även till Minna och hennes mamma. Väl uppe i ridhuset hann jag nämna det ännu engång till Madde när vi skrittade fram om att Hero kändes mör och inte riktigt 100%. När jag red fram så fick jag det bevisat att känslan var rätt. Han gjorde rätt, även om allt var lite extra jobbigt. Travade lite över bommar, ibland gick det halvdant och ibland fick vi till det riktigt fint när Hero tog i ordentligt. Hoppade även lite serier i båda varven. Men sen fick det räck så vi hoppade över omhoppnings-sväng övningarna.
Både jag och tränaren kände att det inte var något idé att jaga på honom när han känns så mör, och jag kände att jag vill inte avsluta årets träningar med en halvdålig känsla, utan jag vill avsluta det med känslan som jag fick igår, när det gick så himla bra. Och det tyckte Jennie (tränaren) var helt rätt tänkt då hon tyckte han var så himla fin igår (och det är enligt henne själv inte vanligt att hon tycker dem är så fina som han var igår).
Det vart ju även lite pang-på för honom efter Globen-vilan med 3 hoppträningar på en vecka. Så jag är glad att han var så fin som han var igår.