Det vart en lååång dag i stallet! När jag kom dit så började jag med att mocka och fixa, gav sedan hästarna lunch och medan de stod och åt så gjorde jag typ ingenting, eller jag gjorde något men vad jag gjorde minns jag inte.
Hämtade sedan upp Hero, fixade iordning honom och red ut med Sandra och hennes häst Wiveur. Vi började med att rida hela slingan i skritt. Hero var på sitt fjantiga humör och Wiveur undrade nog vad den lilla svarta höll på med… Vi ett tillfälle så vart båda rädda, blåste upp sig och stod helt stilla. Vi ryttare såg inget som de kunde ha blivit rädda för, utan jag tror de skrämde upp varandra lite.. När vi sedan fick fram dem igen så snubblade Wiveur vartav Hero-nervvrak flyger upp i luften. Så ja, så kan man beskriva turen runt slingan…
När vi hade ridit runt hela slingan så gick vi in i ridhuset och red lite där. Hero var först på hugget, men lugnade sedan ner sig lite. Han kändes helt okej, dock stel åt höger. Tränade rätt mycket galopp och avsaktningar och på slutet kändes han rätt fin. Han bar upp sig själv helt okej, och jag kände att jag kunde lätta helt på handen/tyglarna och han gick kvar i samma form.
Det var även väldigt kul att se Sandra rida Wiveur! Där kunde man verkligen se stor skillnad på dessa 7 månader som jag varit borta. En stoooor skillnad. Och det är faktiskt sånt som gör mig glad, när det går bra för andra ryttare och deras hästar. För det är ju lite det som ridsporten handlar om, utveckling och att man blir bättre. Man kan ju aldrig bli fulllärd i denna sport, men man kan komma en bra bit påväg dit.
Senaste kommentarer