Stockholmsjenna

Nu har William varit lika länge utanför som innanför magen. Att vara Williams mamma är det bästa som hänt mig   Jag är tacksam över att få spendera varje dag med honom, visa honom världen och se hur han dagligen utvecklas. Samtidigt är jag ledsen över att hans pappa Sebastian aldrig fick uppleva vilken fantastisk son han fick och att lilla W aldrig fick träffa sin pappa. Livet är bra orättvist ibland. Men om man ska försöka vända det till något positivt så tror jag att det band William & jag kommer ha genom livet kommer vara så starkt. Det är vi två.

Som vanligt när William blir en månad äldre kör vi en liten utvecklingsuppdatering:

• Har börjat krypa istället för att bara åla. Men han varierar väldigt mycket.
• Älskar att vara uppe och gå när man håller i hans händer. Han slutar typ aldrig gå utan man får själv stoppa honom när man märker att han blir trött.
• Går gärna själv längst med soffor och bord.
• Klättrar fortfarande på allt. Men står väldigt stadigt nu och ramlar inte längre som han gjorde förr. Klart det händer ibland, men inte lika ofta. Nu försöker han även att ta sig upp på sakerna..
• Pratar en hel del. Det varierar dag för dag. Men ofta är det mycket ”da-da-da”.
• Lärt sig ”lampa”, ”titta”, ”nam nam”=mat.
• Vid 8 månader var ”klappa händerna när du är riktigt glad” favoriten, Men nu är det björnen sover, bä bä vita lamm och fem små apor. Fast han tycker fortfarande att det är kul att klappa händerna och vinka hej/hej då.
• Älskar att bläddra i böcker. Det kan han underhålla sig med läääänge. Vi tittar mycket i pekböcker då jag kör exempelvis djurens läten och så.
• Idag på 9 månaders dagen lärde han sig hur en plocklåda funkar. Idag har han stoppat ner klossarna i rätt hål måååååånga gånger då det var så roligt.
• Han tycker det är supertråkigt att bli matad själv. Nu är det äta själv eller ja, kladda runt som gäller. Roligt för mig som avskyr kladd och stök. Haha, men så länge barnet är glad och nöjd så är det värt det.