Tiden går som vanligt alldeles för fort under veckoslutet. Sen kan det nog bero på att dom senaste två veckorna verkligen varit upp och ner. Ena dagen kan va hur bra som helst, andra dagen totalt motsatsen. Tror allt är en blandning av mycket att göra, Williams gnäll för hans nya tänder och att årsdagen närmar sig. Jag kommer på mig själv tänka en del på hur mitt liv såg ut för ett år sedan. Hur livet kan ta en tvärvändning.
I torsdag var jag i stallet och red. Det var så otroligt befriande och när jag promenerade hem från stallet kände jag ett sånt lugn i kroppen. Otroligt vad hästar är en bra terapi. Det har jag visserligen alltid vetat eftersom min Hero var en enorm terapi för mig. Men när man varit borta från hästarna ett tag så är det lätt att glömma bort.
I helgen åkte vi sedan iväg till mina föräldrar strax utanför stan. William fick umgås lite med sin mormor medan jag & min pappa åkte till Ikea. Jag behövde köpa lite saker till Williams rum, men självklart kom man hem med lite mer än planerat.
När vi kom hem igen från IKEA så låg W och sov på golvet. Han hade slocknat efter att ha lekt en massa.
Efter att han hade vaknat igen fick vi även lite gäster på besök som hälsade på W. Han tyckte det var väldigt spännande med nya människor och var inte alls rädd utan klättrade direkt upp i deras famn.
Efter en halvdålig natt har W precis sovit en stund nu på förmiddagen och alldeles strax ska han få lunch. Jag ska börja packa ihop sakerna och sedan ska vi åka hemåt igen. Dags att börja förbereda sig för en intensiv kommande vecka.
Jag höll på med hästar från det att jag låg i mammas magen i princip. Mamma är utbildad ridinstruktör o har alltid haft häst. Jag är uppvuxen i stallet. Fick min första häst när jag var 9 år o efter det följde två egna hästar. Min andra häst var en f.d. travare. Det blev min största kärlek. Vi skolade om honom till ridhäst o när mina föräldrar startade egen ridskola fick han gå med som nybörjarhäst. Han blev älskad av alla. Hans minsta ryttar var 4 år o han var 1,65 i mankhöjd 🙂 men en snällare häst fanns inte. Jag har idag inte hållt på med hästar på 9 år. Pga studier, barn osv. Men jag saknar hästarna väldigt mycket. Min mamma har idag ingen verksamhet kvar o inga hästar heller kvar, så man har inte möjligheten att åka iväg o snusa hästdoft o mysa som förr. Men en dag när barnen blir större (är ensamstående med två barn) så ska jag börja rida igen. Men det räcker gott o väl för mig om jag bara får vara med hästarna, behöver inte rida tvunget, för bara det ger mig ro i själen. Så jag förstår vad du menar med lugn i kroppen av att vara med hästarna 🙂 men en dag så, då blir jag hästtjej på nytt igen! Tack för en fin blogg. Kram från en tjej i Skåne!!
Att hålla på med hästar är verkligen balsam för själen!
Att hålla på med hästar är verkligen balsam för själen! ?