Stockholmsjenna

Nu har jag svarat klart på frågorna från frågestunden och här kommer svaren 🙂

FRÅGA: Hej. Jag är rätt ny här på bloggen och är helt tagen av din livshistoria. Det har samtidigt gjort att jag är nyfiken på att veta mer om DIG. Vi får läsa mycket om söta William och din älskade Sebastian. Men vem är du? Jobb? Studier? Intressen?

SVAR: Ja, vem är jag? 😛  Mitt namn är Jenny, är 26 år gammal och bor i Stockholm. Jag studerar till ämneslärare för undervisning i årskurs 7-9 och gymnasiet. Mina undervisningsämnen är svenska och engelska, dessutom har jag behörighet att undervisa i de teoretiska hästämnena på gymnasium med häst-/ridsportprofil. Innan William föddes så drev jag även ett privatstall ute på Djurgården samt jobbade som säljare i en skobutik. Nu är jag däremot mammaledig, men kommer samtidigt studera på halvfart.

Mina intressen är hästar och ridsporten. Det är mitt största intresse som jag lever för 🙂

FRÅGA: Hej! Jag är mycket imponerad över hur du verkar hantera situationen. Hur gör du för att bearbeta din sambos bortgång? Vi har råkat ut för en liknande sak i vår familj och det gör ont i mig att se min syster må så dåligt över att sin älskade gått bort samtidigt som hon har en liten son att ta hand om. All kärlek till dig!

SVAR: Först och främst beklagar jag verkligen det som er familj går igenom just nu. Det är aldrig lätt och gör extremt ont i hjärtat. Jag har tagit mycket hjälp av en kurator som jag samtalat med angående det som hänt. Sedan är jag en sån person som är väldigt fokuserad av mig. Jag har extremt lätt för att få tunnelseende och det har väl ”hjälpt” mig under denna situation. Det innebär att jag försöker fokusera lite på annat dom stunder då det känns som värst. Just nu är mitt fokus på William. Han gör att dagarna flyter på bra. Men tyvärr så är kvällarna/nätterna värst. Jag gråter varje kväll när jag inte har något att fokusera på efter att William somnat. Då slår saknaden och känslan av ensamhet till. Men jag tillåter mig att gråta, men jag får inte gräva ner mig. För vår sons skull. Dessutom vet jag att Sebastian inte hade tillåtit mig att göra det. Sen har jag försökt bearbeta allt steg för steg. Jag har läst på om hur sorgeprocessen fungerar, för då kan jag förbereda mig mentalt på vad som kommer ske, när man sen kommer ner i en dipp då vet jag varför jag mår som jag gör och hur jag kan göra för att ta mig ur det. Avslutningsvis måste jag ändå säga att nära och kära gjort att jag är så stark som jag är med. Dom tillåter mig att sörja, prata om det som hänt och bearbeta det tillsammans med dom. Och utan det stödet hade allt varit mycket jobbigare. Kram

FRÅGA: Hej! Vilka andra namn än William funderade ni på? Och varför blev det just William?

SVAR: Vi hade tre olika namn: William, Henrik eller Rickard. William var Sebastians förslag, men jag ratade det först på grund av ”Willhem Thell” (ni kan säkert historien om han som sköt med armborst mot sin son som hade ett äpple på huvudet? Om inte så får ni googla 😉 ). Henrik tänkte vi för att det visade sig att både min morfar och Sebastians morfar hette så. Sedan var Rickard något vi lite smått diskuterade då en av Sebastians bästa vänner hette så, och han dog tyvärr (också) 28 år gammal för några år sedan. Så namnet tänkte vi för att hedra hans vän. Men Sebastian var lite osäker på om han ville att hans son skulle heta så. Och eftersom William var Sebastians förslag (men jag höll på och töntade mig för en fiktiv historia) så bestämde jag att det fick bli namnet på vår son.

FRÅGA: Det har inte gått så lång tid sedan Sebastian försvann. Hur hanterar du sorgen nu när William kommit? Får du mycket hjälp av familj och vänner?
Jag hamnade i en liknande situation för två år sedan och lever nu själv med min dotter. Det enda jag kan skicka med dig är att livet blir lättare och du kan inte förändra det som hänt men däremot påverka din framtid och de val du gör. Med positiv inställning kommer man långt trots att det värsta har hänt. Kram!

SVAR: Just nu hanterar jag sorgen genom att fokusera på William. Fokus har varit mitt bästa ”verktyg” under hela sorgeprocessen. Jag har stunder då jag är extremt ledsen och jag tillåter mig själv att vara det. Men jag måste alltid ta mig tillbaka till fokuset och samtidigt tänka framåt. Det vet jag att Sebastian hade velat. Jag får även mycket hjälp av min familj och mina vänner. Jag får både avlastning i livet som ensamstående och jag vet att jag kan ringa mina vänner mitt i natten om jag exempelvis känner för att prata om jag skulle va ledsen eller liknande. Kram

FRÅGA: Berätta gärna hur en dag ser ut för dig och William! Min son är ungefär lika gammal och jag känner att dagarna bara går och att jag inte hinner med mycket annat än bebisgos (vilket jag visserligen inte har så mycket emot ;))

SVAR: Oj, svår fråga. Men jag ska försöka.svara på den Dagen börjar med att vi vaknar mellan kl. 06-07.30. Sedan kör vi ett morgonrace då William får mat, jag duschar, dricker kaffe och sedan leker vi lite. Runt 10-tiden brukar William vilja sova typ 20-30 min och då brukar jag antingen städa/diska/tvätta eller fixa i ordning mig inför om vi ska iväg nånstans. Nästan varje dag brukar vi sedan vara iväg nånstans under dagen. När vi kommer hem på eftermiddagen igen då leker/umgås vi, han får mat, får va lite i babygymmet och sedan när han sover en stund på eftermiddagen brukar jag försöka äta middag eller städa lite. Runt kl. 19 brukar jag försöka gå en liten kvällspromenad eller så får jag vagga runt på William då han kan va lite trött och grinig på kvällen. Sen somnar han mellan 19.30-21.00 och sover till kl. 02. Ungefär så ser nog våra dagar ut 🙂

FRÅGA: Hej! Grattis till din plutt! Jag har min egen som kom den 8:e juni i v 38+6.  tycker min grabb har vuxit så otroligt snabbt, och är intresserad av hur mycket W har vuxit! Vi startade på 50 cm och 3320g, är nu efter 7v uppe i 58cm och över 5 kg :p

SVAR: Grattis till dig med! 🙂 Vi startade på 51 cm och 3920g. När han var 1 vecka vägde han 3900g. När han var 3 veckor så vägde han 4110g och var 56.2 cm och när han var 1 månad och 1 vecka så vägde han 4740g och var 58 cm. Vid 1 månad och 2 veckor vägde han 4900g. Och det var sist vi var hos BVC. Vi ska dit på tisdag igen, så då får man se hur mycket han gått upp då. Men han är både lång och börjar bli rätt tung nu 😛

FRÅGA: Hej! Började läsa din blogg för några månaders sen & nu läser jag den varje. Shit vad stark du är! Du inspirerar verkligen! Jag är gravid i v.22 & har funderar på samma Emmaljunga som du har. Är du nöjd? Är du nöjd med valet av lufthjul? Där står jag och väljer mellan lufthjul eller inte. Vore bli jätteglad med lite respons på vagnen. Hälsningar, Anna

SVAR: Tack snälla! Jag är supernöjd med vagnen och speciellt med valet av lufthjul. Den är så himla mjuk och härlig att köra, Fungerar utmärkt på olika underlag. Även mina vänner som testat köra vagnen har sagt att den är väldigt lätt och trevlig att köra. Så jag kan varmt rekommendera den 🙂

FRÅGA: Först måste jag säga att jag beundrar dig! Du är en inspiratör och förebild för många. En riktig superkvinna! Till min fråga, hur tänker du kring när William växer upp och börjar förstå mer. Ska han veta om sin pappa eller kommer du inte nämna något förrän han själv frågar?? Hur kommer du göra om du träffar en ny man senare i livet?? Han lär bli ”pappa” till William då?

Sen har jag ytterligare en fråga om män. Hur tänker du kring manliga förebilder/fadersfigur i Williams liv??

SVAR: Tack snälla! William kommer absolut att få veta om sin pappa. Jag kommer redan tidigt lära honom att det finns en pappa Sebastian. Om det sedan blir en ny man i mitt liv som blir som en pappa till William så blir han pappa ”namn”. Så det som kommer skilja dom åt är namnet. 

Jag har funderat lite kring manliga förebilder i Williams liv. Och det jag kom fram till var att det minsta jag kan göra för honom är att försöka se till att han har några specifika män i sitt liv. Därför har jag valt ut tre stycken som blir hans gudfadrar/faddrar istället för att bara ha en. För då får han tre stycken som kommer följa honom lite extra genom livet.

FRÅGA: Hejsan. Grattis till lilla W. Har följt din insta i några månader och kollade 1000 i väntan på bild från BB. jag är från Finland och undrar vad du har för finska rötter och varifrån.

SVAR: Tack! Jag är helfinsk då båda mina föräldrar är från Finland. Jag är dessutom enbart finsk medborgare, så William blev också det när han föddes. Min mamma är från Björneborg och pappa från Åbo. 

FRÅGA: Ammar du eller ger du ersättning? Vad har ni för rutiner kring matningen?

SVAR: Jag började med att amma, för en månad sedan deltidsammade jag då det blev krångligt när jag är ensam mestadels av dygnet. Men till slut gick jag helt över till att ge ersättning och det fungerar superbra. Jag ger William mat när han vill ha det. Ofta brukar han bli hungrig var tredje-fjärde timme och som kortast kan det gå två timmar mellan något mål. Han är även duktig på att själv visa när han inte vill ha mer mat, så ibland äter han lite mindre än andra gånger och då är jag förberedd på att han kommer vilja äta med kortare tid mellan måltiderna.

Jag förbereder alltid vatten som står i termos och sen ser jag till att koka upp nytt vatten flera gånger per dygn så det alltid är fräscht. Pulvret måttar jag upp i förväg och har i Herostorage-burkarna. 

FRÅGA: Först vill jag bara säga att jag tycker du är helt fantastisk! Jag fick mitt första barn två dagar före dig och har följt dig nu och innan i din graviditet. Blir så mäkta imponerad av dig som är så stark. Jag är nyfiken på mycket men tänkte passa på att fråga hur du gör med maten. Vilken ersättning kör du på? Pulver eller färdig? Min lille son blir så himla frustrerad när han måste vänta på mig när jag fixar ersättningen som är i pulverform. Hur ofta äter din lilla W? Kram

SVAR: Tack snälla! Jag kör på Semper Baby 1 då det var det dom gav på BB. Det funkar bra på William att ge det. Jag ger pulver då jag upplever att färdig är så tjock i konstisensen och dessutom upplever jag att William ofta spyr av den. Jag har jämfört det med ”Kelda soppa” (ni vet dom där färdiga i tetra?). Sebbe sa en gång att dom är så tjocka i konstisensen och att det inte är ”normalt”/”bra” och det är så jag upplever ersättningen i tetra. Däremot brukar jag alltid ha några hemma i reserv ifall att det kokade vattnet tagit slut och William blir hungrig innan jag hunnit koka upp nytt vatten. Men det händer väl typ 1 gång varannan vecka att jag ger honom färdig i tetra. 

William blir också väldigt frustrerad. Men jag har hittat våra rutiner. Ofta vaknar jag av att jag märker hur han börjar röra sig innan han vill ha mat, då kliver jag upp och hinner precis blanda ihop en flaska innan han vaknar till. På dagarna märker jag också ofta i förväg innan han vill ha mat, så då hinner jag fixa klart. Sen underlättar jag processen med att ha färdiga termos med vatten, pulver uppmätt i Herostorage-burkar och dessutom brukar jag ställa nappflaskorna redo på köksbänken så jag slipper hålla på och skruva upp osv. Utan bara kan lyfta på locket och hälla ner vatten och pulver. 

William äter olika många gånger per dygn. Jag ger honom mat när han vill ha det 🙂 

FRÅGA: Kommer du fortsätta med hästar?

SVAR: Ja, jag kommer absolut att fortsätta med hästar. Planen är att börja rida nu i höst igen och sedan i framtiden skaffa ponny till mig och William. Dessutom är ju William Sveriges yngsta travhästuppfödare, så det blir en del trav för oss 🙂