I måndags var det två månader sedan. Två extremt långa månader fylld av saknad, sorg och förtvivlan. Det känns fortfarande så overkligt och jag har ibland svårt att förstå att jag aldrig mer kommer få se Sebastian. Att han är borta. Jag saknar honom så extremt mycket att ord inte räcker till. Jag hade kunnat göra vad som helst för att ha honom här hos mig.
Jag älskar dig Sebastian. Snart är vår son här.
Finaste Sebbe! Jag vet att han tittar ner på dig och Lillen med stolthet och kärlek! Puss på dig allra bästa du!